SALVERA salve4ra, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr holl. salueeren, mht. saluieren, salwieren; av (f)fr. saluer (se SALUTERA); i bet. 2 anslutet till SALVA, sbst.1]
1) (†) = SALUTERA 3 b α, c. Sedan (de svenska) Generalerne blefwit på helsad med .. (de polska pansarryttarnas o. kyrassierernas) fulla musique och sallwerande med deras standarer, red hela denna switen det ena ledet uppföre och det andra nedföre, till des de alla woro tagne i ögnesichte. KKD 1: 119 (c. 1710). At med äreteknens visande och salverande så för KM:s egen höga person och det k. huset som för KM:s höga embetsmän och generaler en likhet vid alla regementer måtte blifva faststält. 2RA 1: 521 (1723). Speel och trommor röres när Hans Maij:t åker förbij, då och samptlige officerarne salvera. 2RARP 6: 571 (1731).
2) (†; se dock slutet) avge l. avfyra en salva (se SALVA, sbst.1 1 b) l. salvor, skjuta salveld; jfr SALUTERA 3. (K. XII) lät .. sine .. Dragoner, en half mil fram och tillbaka, med hvart 3:dje led Salvera i Plutonswis, och marchera, hvaröfver Turkarne (som lågo förlagda i närheten) sina ögon högt upspärrade; ty på Fältet gaf det anseende till några 1000:de man. IDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 75. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SALVA, v.1; jfr SALUTERA 3 d β. När man kom inom skotthåll (för sällägren) sköt man i salvor, salverade, alla på en gång. 2SvKulturb. 1—2: 263 (1934; i fråga om säljägare från Norrb.).
SAOB
