publicerad: 1964
Ordformer
(salout- 1785. salut- c. 1585 osv.)
Etymologi
[jfr t. salutieren, eng. salute, fr. saluer, it. salutare; av lat. salutare, avledn. av salus (se SALUT). — Jfr SALUTÖR, SALVERA, v.2]
1) (†) framföra en muntlig l. skriftlig välgångs- l. lyckönskan l. vördnadsbetygelse l. hälsning (särsk. ss. ingress till anförande) till (ngn), betyga (ngn) sin aktning l. vördnad, hälsa (ngn); jfr 2. Brahe Kr. 67 (c. 1585). Sedhan stegh .. Gabriel Oxenstierna op och på sin Herres wägnar saluterade H. K. M:t. RA II. 2: 29 (1617). Vedh erhollen audientz skall .. (sekreterare J. Nicodemi) tilbörligen salutera dem (dvs. de danska kommissarierna i Danzig), gratulera deres ankompst och välmåge och önske lycke till deres dessein. AOxenstierna 5: 366 (1630). VDAkt. 1681, nr 352 (i fråga om skriftlig hälsning). (Vi) togo .. lott om första præses (i vetenskapsakademien) och lotten föll på mig, som saluterades straxt. Linné Bref I. 2: 244 (1761).
2) (†) besöka l. uppsöka (ngn) för att framföra sin välgångs- l. lyckönskan l. vördnadsbetygelse l. hälsning, uppvakta (ngn); hälsa på (ngn; se HÄLSA PÅ). Här vp mina friska hoffmän / Åth Vpsala wij wele hän, / Her Göstaff ther Salutera. Prytz G1 D 3 a (1621; ironiskt); jfr 1. Han reeste till Åboo; at salutera sin Syster. AOxenstierna Bref 4: 301 (1646). Är min wänlige begäran .. (att adressaten) behagadhe migh salutera här på Rumet. VDAkt. 1660, nr 101. Sedan war uthskott af Bönderne och saluterade Ridderskapet, tackandes för det at the med them rådslå och öfwerläggia wele. RARP 8: 24 (1660); jfr 1. Therefter utnämdes the af R. o. A., som skola salutera de andre Stånden sedan the först hälsat på R. o. A. 2RARP 4: 5 (1726); jfr 1.
3) motsv. SALUT: åstadkomma en hedersbetygelse l. hyllning l. hälsning medelst vissa yttre tecken l. signaler l. åtbörder o. d.; avge l. hälsa med salut; dels med obj. betecknande person l. föremål (t. ex. fartyg l. fana) för vilken hedersbetygelsen osv. är avsedd, dels utan obj. (abs. l. intr.); utom i b—d numera nästan bl. i fråga om sådan hedersbetygelse osv. medelst salutskott. Salutera en främmande nations flagga. Örlogsfartygen saluterade varandra. Vid konungens ankomst saluterade fästningen med 21 skott. Allt samtal omöjliggjordes av saluteringen. (Den holländske ambassadören) saluteras af någre stycken (dvs. kanoner). RP 12: 194 (1647). (Bataljonerna) formerade front emot fienden, som stodo alla berg och högar fulle, och vid vår upmarche, med hattarnes aflyftande oss saluterade. Dahlberg Lefn. 96 (c. 1755). Med hurrningar af hela besättningen saluteras när någon som bör hafwa salut far ifrån skeppet, men med skått när han kommer om bord. Dalman 49 (1765). Salutera .. (dvs.) helsa, i synnerhet helsa med militärisk hedersbevisning, såsom med kanonskott, flaggning, råmanning, o.s.v.; kallas äfven göra honnör. Ekbohrn (1868); jfr 1. Kofferdifartyg salutera ett mötande krigsskepp genom att tre gånger hissa och åter nedhala flaggan. UB 7: 494 (1875). SErikÅb. 1914, s. 120 (i fråga om kanonsalut). — särsk.
a) (†) i uttr. salutera på ngn, (kruserligt) buga o. d. för ngn (till avskedshälsning). När .. (tsarens överhovmästare) har ätit sigh mättan, stijger han ifrån Bordet, tagandes afskedh och Saluterandes på Legaterne (som deltagit i måltiden). Barckhusen Cotossichin 70 (1669); möjl. till 1.
b) i fråga om hälsning medelst vissa handvapen o. d.
α) mil. motsv. SALUT a α. PH 5: 3147 (1751). Salutera med wärjan. LMil. 2: Föret. 30 (1765). Hvar och en af ofvannämnde officerare skall sedan särskilt salutera, när Konungen passerar framför fronten, honom förbi. TjReglArm. 1858, 1: 35.
β) fäkt. motsv. SALUT a β. Balck Idr. 3: 558 (1888). Innan (vid florettfäktning) maskerna första gången under en lektion eller mot en ny motståndare påsättas, instrueras eleverna att alltid salutera sin motståndare. Hellsten Florettf. 44 (1922).
γ) (förr) i fråga om hälsning med (framåt- o. nedåtriktad) lans vid tornerspel o. d.; äv. bildl. The salutera hwarannan med lantsen, i thet samma the uti kors rida hwarandra förbi. TornSp. 29/5 1777, s. 35. När .. (vår lans) fälls inför massfördummandet är det icke för att salutera. Det är i krigarens lovliga avsikt att såra och döda. Segerstedt Händ. 242 (1926). särsk. (†) refl. med reciprok bet. The salutera sig med lantsen i förbiridande, och taga wid ändan af Banan sin carriere. TornSp. 29/5 1777, s. 35.
δ) (numera bl. tillf.) i fråga om hälsning medelst skyldring med gevär: skyldra gevär för (ngn); äv. abs. PH 5: 3147 (1751). I trapphallen stod björnskinnsmössorna med bajonett på och saluterade diplomater och högre officerare. VeckoJ 1961, nr 3, s. 34.
c) (numera föga br.) motsv. SALUT b, i fråga om hälsning l. hedersbetygelse med fana; särsk. i uttr. salutera med fanan. Wil .. (fanbäraren) uthi March någon salutera och hälsa, skal han sådant giöra medh ett lijtet bugande medh Spitzen uthaff sin Fahna. Söderman ExBook 186 (1679). Salutera med fanan. Klint (1906).
d) allmännare l. mer l. mindre bildl.; jfr SALUT c. Jag hoppas, att kvarlevorna av din (dvs. Fr. Pacius') gamla stridsrustade bataljon, förstärkte med unga, skola i morgon salutera, som alltid förr, veteranen, sin chef, med Suomis sång. ZTopelius (1886) i Konstnärsbrev 1: 268. I ett hörn av hallen .. hittade Felix en handbok i krocket .. för amatörer (vari han bl. a. läste:) .. Sedan spelet slutats och vinnaren saluterats, lägges klubborna i rad på gräset, med segrarens färg längst till vänster. Wästberg Kung. 182 (1955). — särsk.
α) motsv. SALUT c α; med avs. på person l. sak: betyga sin uppskattning av; berömma; hedra; uppmärksamma med (omnämnande o.) hyllning. Förtjenster, till hvilkas salutering vederbörlig myndighet ej gifvit tecken ännu. Cygnæus 11: 338 (1856). Hans avgång saluteras emellertid med all skyldig honnör såväl av allmänheten som av pressen. Bergman i 3SAH XLVII. 1: 194 (1936). Något utifrån saluterar jag med respekt och beundran en märklig norsk folkhövding och statsman. HT 1952, s. 361.
β) (skämts.) motsv. SALUT c β: avlossa skott mot l. skjuta på (villebråd). Snart kom jösse trafvande i god fart, blef saluterad af hvarenda man i den långa jägarkedjan och kom halfdöd af skrämsel skuttande fram till mig, som förpassade den till sällare marker. Samzelius SkogJägarl. 31 (1894). Det hände vid ett tillfälle, att två av de bästa jägarna eller skyttarna .. samtidigt saluterade en fasantupp. Edström Mossgrönt 1: 59 (1950).
γ) motsv. SALUT c γ; i fråga om åstadkommande av ljud(fenomen) som för tanken till salutskjutning (o. ger festivitas l. eftertryck åt l. ackompanjerar ngt o. d.). För att bliva leverantör vid hovet gjorde han förtvivlade ansträngningar, men den lyckan hade ännu ej kalasbjudningarna och de saluterande champagnekorkarna förskaffat honom. Lagergren Minn. 3: 8 (1924).
δ) [jfr b (o. c)] i fråga om utförande av hälsning gm att (höja l. lyfta o.) hålla framför sig ngt på ett sätt som erinrar om salut med sabel o. d.; särsk. i uttr. salutera med ngt, hälsa l. ”skyldra” med ngt (t. ex. käpp l. piska l. glas o. d.). Han saluterade med sin bägare till svar. Hedenstierna Svenssons 231 (1903). Kusken saluterar med piskan och säger: Får tacka så mycket för punschen. Bergman Farmor 77 (1921). När han och .. (vännerna) möttes på gatan, lyfte de käppen och saluterade med den mot hattbrättet. BonnierLM 1940, s. 99. jfr: Lars tog sig en styrkeklunk och Oskar saluterade. Öberg Storstr. 136 (1910).
ε) (numera föga br.) motsv. SALUT c δ: ”hälsa” l. ”mottaga” (ngn) (med skur av stenar o. d.). (I vakthusen i Kanton) hålles .. ej bättre wackt, än at främlingar, som gå förbi, blifwa ibland med stenar saluterade, så at lifwet står i fara. Osbeck Resa 140 (1751, 1757).
ζ) (numera föga br.) motsv. SALUT c ε, i uttr. salutera ngn med (en örfil), tilldela ngn (en örfil); jfr ε. (Han överfölls av Henrik) medh hårde och oförskämbde ord, huarföre han nödgades Henricum medh en kindpuust at salutera. ConsAcAboP 1: 168 (1645).
η) [möjl. bildl. anv. av 1] (†) i uttr. salutera sin bok väl, ss. beteckning för att ngn flitigt utnyttjar sina läroböcker l. ägnar sig åt studier. Emädhan .. wår fordhom S. Kiörkioheerdhes sonn Dn. Petr. Ioannis ifrån Academien effter ith langhlighit och flijtigt der wistandhe ähr hemkommen, om huilken wij ith godt hopp hafuom sin book wäll saluterat hafua. VDAkt. 1650, nr 75.
Spoiler title
Spoiler content