SALÄR salä4r l. -æ4r, r. l. m. (Dalin 703(1871)) l. n. (DN 1892,nr 8374, s. 4); best. -en resp. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(salair 1892. salaire 1786—1916. salär 1890—1916)
Etymologi
[liksom dan. o. t. salär, n., av fr. salaire, m.; jfr it. o. span. salario; av lat. salarium (se SALARIUM)]
(numera knappast br.) lön l. arvode o. d.; jfr SALARIUM.(De tyska) professorernes arvode eller salaire betalas vid termins början. Annerstedt UUH Bih. 5: 177(i handl. fr. 1786). Dam å kontor sökes, kompetent i bokföring, korrespondens (m. m.) ... Till börja med intet salair. DN 1892, nr 8374, s. 4.2NF 24: 451(1916).
