[sv. dial. (Uppl.) sama; av ovisst urspr.; möjl. utlöst ur en ssg av IS, sbst.1, o. sv. dial. ama, ryka, ånga, bildas is (möjl. i avljudsförh. till sv. dial. åm(m)a, ånga, ryka)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) opers.: bildas is, isa sig. En och annan fiskare, som inte hade plåtad båt, såg med bekymmer, hur det började sama ute i vattnet. SvD(A) 1939, nr 29, s. 14 (från Uppl.).
