SAMARIA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. samarja, röra, oreda; möjl. av namnet SAMARIA (biform till SAMARIEN), åsyftande den blandning av olika folk, som enligt bibelns framställning (t. ex. Esra 4: 9, 10) bodde i detta landskap. — Jfr SAMARIT]
(†) i uttr. hela samarian, hela rasket (se RASK, sbst.1 1 slutet). Det gick som jag sa' (i fråga om utgången av den av konungen beordrade rekognoseringen mot ryska flottan): fienden med hela samarian ligger där K. M:t i går gjorde sitt projekt (dvs. vid en klippa där konungen givit sin order o. där svenskarna haft en postering som nu förlorats). CAEhrensvärd (1789) hos Warburg Ehrensvärd 258.
