publicerad: 1964
SAM- ssgr (forts.):
SAM-GÄLD, r. l. f. ((†) n. HH XI. 1: 96 (1530; i bet. 1), Hallenberg Hist. 2: 437 (i handl. fr. 1613; i bet. 1))
1) [skatten erlades sannol. gemensamt av flera skattskyldiga; jfr -gärda] (†) om viss skatt som förr årligen erlades av skattskyldiga på Öland; äv. om fastighet för vilken sådan skatt erlades; jfr gäld, sbst.1 1. Huffvudh skatten .. Mantalspeninga .. Jula gestning .. Ledunxlama .. Samgellit. HH XI. 1: 96 (1530; i förteckning över årliga räntan från Öland). (Följande fastigheter voro ödelagda efter kriget:) Skattehemman 26 och ett halft. Obygda 1. Utjordar 2. Samgield 4. Besuttna Tomter 3. Obygd Tomt 1. (osv.). Hallenberg Hist. 2: 437 (i handl. fr. 1613).
Ssg: samgälds-penningar, pl. (†) till -gäld 1, om viss skatt som förr årligen erlades av skattskyldiga på Öland. Almquist CivLokalförv. 3: 194 (i handl. fr. 1544). —
-GÄRDA, adj. oböjl. [senare ssgsleden till gärd, sbst.1] (†) i uttr. samgärda hemman, hemman som tillsammans erlägga gärd (se gärd, sbst.1 2). PH 5: 3254 (1752). Därs. 6: 4521 (1757). —
(1 a, 3) -GÄST. (†) i pl., om personer som samtidigt äro gäster på samma ställe. Lovén Folkl. 159 (1847). —
(2) -GÖMMIG, adj. [senare ssgsleden till gömma, sbst. 4 b] (numera knappast br.) om frukt: som bildats av flera fruktblad, synkarp. Hartman Fl. LXII (1838). Cannelin (1939). —
-HANDEL.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2: handel med varor tillhörande olika branscher. Danckwardt SammandrFörf. 182 (1823).
3) [jfr nor. samhandel] (i fackspr.) till 5: handel som bedrives mellan två l. flera parter inbördes. DN 1895, nr 9236 A, s. 3. —
(5) -HANDLANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) i pl.: som bedriva handel inbördes. Schultze Ordb. 1743 (c. 1755). —
(1 a, 4 b) -HEM, n. (föga br.) i fråga om forntida stammar: gemensamt hem, urhem. 2NF 16: 813 (1911). —
(4, 7) -HJÄLP. organisation avsedd att (inom en stad o. d.) samordna den hjälp till behövande som ges av olika statliga l. kommunala organ l. enskilda personer l. sammanslutningar. Upsala Samhjälp. UNT 1923, nr 8580, s. 1. —
-HUSHÅLL~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) för två l. flera familjer gemensamt hushåll; särsk. konkret. Flodström SvFolk 374 (1918). —
-HUSHÅLLNING~020. (i sht i fackspr.)
(2, 4) -HUSTRU. (†) i polygamt äktenskap: hustru i förhållande till en l. flera av mannens övriga hustrur. Rydberg KultFörel. 4: 538 (1887). —
(2 c) -HÅG. [jfr fvn. samhugi, enighet, d. samhu, enighet] (numera föga br.) sammanhållning l. samstämdhet i åsikter l. samhällsanda (äv. metonymiskt, om personer med sådana egenskaper); äv.: sympati. Rydberg Faust 284 (1875, 1878: samhug; metonymiskt). NysvSt. 1962, s. 22. —
(2 c) -HÅLL. [fsv. samhald; jfr fvn. samhald]
1) (numera föga br.) sammanhållning, endräkt; jfr samman-håll. OPetri 3: 528 (c. 1535). NysvSt. 1962, s. 22.
2) (†) förbund; sammansvärjning. SvTr. 4: 4 (1521). O skadlig Pest för Land, där Bofwar samhåld gjöra! Malmborg Barclay 21 (1740). Schultze Ordb. 1793 (c. 1755). —
-HÅLLA, -ning (GotlLT, Steffen). (numera föga br.)
1) till 2, tr.: hålla ihop (ngra l. ngt); äv. i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. till 2 c: förmå (ngra) till enighet, ena (ngra); jfr sammanhålla. Forsius Phys. 115 (1611; p. pf.). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 172 (1852; p. pr.). En regering som allvarligt vill arbeta på att samhålla och så att säga harmonisera kamrarne skulle uträtta oändligt mycket godt. Samtiden 1874, s. 328.
2) till 2 c, intr.: hålla ihop (med ngn); äv. ss. vbalsbst.: sammanhållning; jfr sammanhålla. Steffen Lönarb. 309 (1900). Därs. 310 (ss. vbalsbst.). särsk. (†) i utvidgad anv., ss. vbalsbst. -ning, = samhållighet 2; jfr sam- 7. GotlLT 1854, nr 36, s. 2. —
1) motsv. -håll 1 o. -hålla 2: som håller ihop; enig, endräktig; särsk. i uttr. vara samhållig med ngn l. vara ngn samhållig, vara enig l. i förbund med ngn, hålla ihop med ngn, vara samhållig med ngn att göra ngt, hålla ihop med ngn för att göra ngt; numera bl. i avledn. samhållighet; jfr sammanhållig. G1R 9: 196 (1534). (Ture Jönsson m. fl.) Förmante them the tillscriffue att the skulle wara samhollige medh them att driffua Konung Göstaff vtaff Rijket. Svart G1 144 (1561). (De skriftlärda o. fariséerna) äro .. Gudi genwerdige, och diefflenom samhallige. PErici Musæus 2: 183 b (1582). Gud gif:e Iag hade hafft samhollichtt folch the skelmer skulle nu mz gudz hielp ware Nedhlagde. UrkFinlÖ I. 2: 21 (1597). Hwar man skal wachta sigh, och icke wara samhållig medh them, som fööra orettan Lärdom. PJGothus Os. 500 (1603). Schenberg (1739, 1747). särsk. i uttr. med samhållig röst, se röst, sbst.3 3 f.
2) i utvidgad anv.
b) (†) som stämmer överens, konsekvent; jfr sam- 7. Vthi så måtto bliffuer tå Scrifften samhalligh, och henger tilhopa, at wij genom troon allena, bekomme syndernes förlåtelse. LPetri 2Post. 201 b (1555).
Avledn.: samhållighet, r. l. f.
1) (i vitter stil) till -hållig 1: sammanhållning; enighet, endräkt; jfr sammanhållighet. Lundström LPGothus 1—2: Bil. 6 (1595). Lagerlöf Top. 122 (1920).
2) (†) till -hållig 2 a, om förhållandet att sångares l. musikers prestationer äro väl samordnade, sammanhållning, samstämmighet. Ödman UngdM 1: 179 (1877, 1881). GHT 1895, nr 237, s. 3. —
Spoiler title
Spoiler content