SAMMAN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 586 f.):
1) med avs. på diktverk l. skrift o. d.: skapa, författa, dikta; sätta ihop, skriva, avfatta o. d. Man war i then Meningen, at .. Gropperus .. hade thenne försmädelighe Papistiske Boken sammandichtat. Schroderus Os. III. 1: 240 (1635). Moses i Bäcken .. (hade) trallat i Sochnstugun något oanständigt, och som i fyllone hastigt sammandichtade riim. OfferdalKArk. N I 1, s. 158 (1731). Lysander Almqvist 192 (1878).
2) allmännare: tänka ut, hitta på, hopsmida; uppdikta, dikta ihop; fritt uppfinna, fantisera l. ljuga ihop o. d.; äv. abs. Ingen skal öpna sitt Huus til hemlige Samqwemen, .. ther allehanda Anslagh och Stämplingar emot Kyrkione och thet menige Bästa plägar sammandichtas. Schroderus Os. III. 1: 372 (1635). Augustinus skrifver, at den kiättaren Basilides har sammandiktat 365. himlar. Lundberg Paulson Erasmus 160 (1728). Hvilken historisk trovärdighet skall man .. kunna tillägga författare, som tillåta sig att på detta sätt sammandikta? Thomander 2: 20 (1829). Hwasser VSkr. 2: 314 (c. 1850). —
-DRABBA, -ning.
1) till 2 b slutet, om personer l. trupper o. d.: mötas i en drabbning l. strid l. ett slagsmål o. d., stöta samman, drabba ihop; ofta oeg. l. bildl., i fråga om tävling l. debatt o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om händelsen att personer l. trupper mötas i en strid resp. tävling l. debatt o. d.: sammanstötning, drabbning, strid, skärmytsling, slag o. d. Sammandrabbande Häärar. Schroderus Os. 2: 521 (1635). Hans små sammandrabbningar med Schwerin buro alltid prägel af ridderlig höflighet. Forssell i 3SAH 3: 451 (1888). Du skall väl höra andarne sammandrabba i kväll. Smith Rönnerkr. 91 (1912). Platsen för större sammandrabbningar (mellan yngre arbetare o. skolelever) var vanligen Adolf Fredriks torg. SErikÅb. 1914, s. 133. Wigforss Minn. 2: 20 (1951).
2) (†) till 2 b, 7, bildl., om egenskaper, förhållanden, händelser o. d.: sammanträffa; infalla l. förekomma samtidigt l. dyl. Columbus BiblW O 4 b (1674). Det är sammandrabbandet af motsatta elementära sträfvanden, som framföder kalfvar med två hufvuden. Rydberg Varia 75 (1890, 1894).
