SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAMMANSLUTNING sam3an~slɯ2tniŋ, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sammenslutning; vbalsbst. till SAMMANSLUTA, v.2 I 5]
sammanfattning- (en) av l. organisation bildad av personer l. persongrupper o. d. som slutit sig samman i visst syfte, förbund, förening o. d. Bilda, upplösa en sammanslutning. En politisk, opolitisk, ideell sammanslutning. En sammanslutning av jordbrukare. Vara medlem av l. tillhöra en sammanslutning. Sammanslutningar för vänskapliga eller blotta umgänges-ändamål voro vanliga (under frihetstiden). Ljunggren Bellm. 85 (1867). Bland de skandinaviska sammanslutningarna i Berlin finnes äfven en gren af K.F.U.M. SD 1900, nr 106, s. 2. Statens anslag till privatpersoner och enskilda sammanslutningar äro ej så stora som bidragen till kommunerna. Kuylenstierna Statsmaskin. 48 (1926). SIMS (dvs. Sveriges) inrednings- och möbelarkitekters sammanslutning. Form 1952, Omsl. s. 92. — jfr ARBETAR-, PERSONAL-, PRODUCENT-, RIKS-, URMAKAR-SAMMANSLUTNING m. fl.
Spoiler title
Spoiler content