SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAM- ssgr (forts.):
SAM-NJUTNING. (tillf.) njutning tillsammans (med ngn annan); gemensam njutning. BL 17: 372 (1849).
-NORDISK.
1) till 4: som är gemensam för l. omfattar l. avser alla de nordiska länderna l. folken l. deras kultur l. språk, allnordisk. (En viss typ arm- o. fingerringars) utbredningsområde är samnordiskt. AntT XVIII. 1: 95 (1905). I första häftet (av tidskriften Brage og Idun) uppträdde Grundtvig för sin idé om ett folkligt samnordiskt universitet. SvH IX. 2: 52 (1908). Den nya samnordiska äktenskapslagen. 2NF 34: Suppl. 542 (1922). Samnordisk samekonferens. TurÅ 1954, s. 261.
2) i sht språkv. till 4 b: som utgör l. tillhör l. har avseende på den tid då de nordiska folken hade ett gemensamt språk o. en gemensam kultur l. som utgör l. tillhör l. har avseende på detta språk l. denna kultur; dels: urnordisk, dels i fråga om ett stadium som ligger ngt senare än det urnordiska men före den fullbordade differentieringen. Rättsbegreppen hos Skandiens folk leda sitt ursprung tillbaka till samnordisk tid; lagverken äro, om än senare upptecknade, dock i inre mening att räkna till den nordiske folkandens äldsta skapelser. Wisén i 3SAH 4: 192 (1889). Under århundradena närmast före vikingatiden kalla vi språket ”urnordiskt” eller ”samnordiskt”; det var då gemensamt för alla skandinaver. Cederschiöld Skriftspr. 10 (1897). (I kraft av) den samnordiska synkopelagen .. försvunno under vikingatiden alla vokaler, som då voro korta och obetonade. FoU 16: 3 (1903). I samnordisk tid förlängd konsonant. AntT XX. 7: 25 (1919).
-NYTTIG. (†) som är till gemensam nytta, allmännyttig. Leopold 4: 122 (c. 1820).
-NYTTJANDE, n. gemensamt nyttjande. Flodström SvFolk 377 (1918).
(3) -NÄMND, p. adj. (mera tillf.) som nämnes på samma gång l. samtidigt. (Gm förenade museer) skulle man i Berlin få ett Akropolis, där de två alltid samnämnda gudomligheterna Konst och Vetenskap ej .. behövde vända ryggen åt varandra. Laurin Folkl. 117 (1915).
Spoiler title
Spoiler content