SAMRÅDIG sam3~rå2dig, adj.
1) (†) om rådslag: som sker under gemensam överläggning l. i samråd o. d. Wi .. räkna för .. olycka, att så få af våre käre medbröder äro här tillstädes, då gemensamme och samrådige rådslag så högt äro af nöden. HSH 5: 324 (1718).
2) (†) om person; i uttr. vara samrådig i ngt, ha tagit del i l. varit med om l. samtyckt till ngt. Om M. K. Br. är samrådig där uti (dvs. i fråga om kollegiets skrivsätt), nedlägger jag straxt alt gewär. Linné Bref I. 4: 176 (1752).
3) (i fackspr.) om organisation(sform): som kännetecknas av att beslut fattas kollegialt. Af förestående .. framställning af den swenska statsförwaltningens organisation är således klart, att hwarken den enrådiga eller den samrådiga embetsmannaformen här blifwit uteslutande tillämpad, utan att en blandning af de båda systemerna finnes. SKN 1845, s. 163.
Avledn.: SAMRÅDIGHET, r. l. f. till 3, om förhållandet att beslut fattas gm samråd mellan flera personer l. parter; nästan bl. i ssgn samrådighets-system.
