SANDAL sanda4l, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sandale, sandaal, eng. sandal, fr. sandale, it. sandalo, sengr. σάνδαλον, σανδάλιον, pers. sandal, arab. ṣandal, turk. sandal; sannol. etymologiskt identiskt med SANDAL, sbst.1; möjl. utgår anv. från ä. it., varifrån ordet spritt sig till de övriga språken (jfr mlat. sandalum, sandalia, sandalus m. m.); till sv. torde ordet ha inlånats från olika spr. (turk. l. arab., senare t. o. it.)]
om ett slags i medelhavsländerna använd flatbottnad båt l. pråm varmed avlastning av större fartyg (som icke kunna gå intill land) sker l. tillförsel av förnödenheter o. d. till sådana fartyg ombesörjes. GRothman BrevWargentin 1/12 1773 (om förh. i Tunis). Svarta grunda pråmar, s. k. sandaler, några lastade med guldglänsande majs, färjas raskt fram af båtkarlar med långa störar. Bildt Ital. 6 (1896; om förh. i Italien).
