SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SANG saŋ4 l. SANS saŋ4, sbst.1, r.; best. -en.
Ordformer
(sang 1935 osv. sans 1923 osv.)
Etymologi
[elliptiskt för SANS ATOUT]
kortsp. i vissa kortspel, t. ex. bridge: spel som spelas utan trumf; bud varmed en spelare tillkännager att han önskar spela detta slag av spel; äv. (med räkneord ss. attribut) om kontrakt som innebär att man utfäster sig att taga hem ett visst antal trick i detta slag av spel. Han började med att bjuda en sang. Lundgren Koppel AuktBr. 20 (1923). Sans man inte gärna spelar, / därest ess och pampar felar. SvD(A) 1929, nr 80, s. 10. Öst skall ha 3 1/2 honnörsstick för att bjuda 3 sans. Därs. 1935, nr 54, s. 2.
Ssgr (kortsp.): SANG-BJUDARE. person som bjuder sang. Lundgren Koppel AuktBr. 40 (1923).
-BUD. Lundgren Koppel AuktBr. 30 (1923). När man öppnar med sansbud. SvD(A) 1929, nr 265, s. 15.
-KORT, n. om kort betraktade ss. mer l. mindre lämpliga att spela sang med; särsk. om kort med vilka man kan l. lämpligen bör spela sang. Lundgren Koppel AuktBr. 31 (1923).
-SPEL. spel utan trumf. Holmberg CulbRödB 173 (1935).
Spoiler title
Spoiler content