SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SANFT, adj.; adv. =.
Etymologi
[av t. sanft (se SAKTA, adj.)]
(†)
1) len, mjuk l. dyl. När thet (dvs. ditt lilla barn) .. / .. medh sin sanffta Hand, anklappar tina Bröst. Palmchron SundhSp. 365 (1642).
2) ss. adv.: stilla, lugnt. Min k. broder .., hwilken .. förste adventssöndagen 1656 i Herranom sanfft och saligen afsombnade. Dahlberg Dagb. 86 (c. 1660; uppl. 1912).
Spoiler title
Spoiler content