SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1965 SANNFÄRDELIG, adj. Ordformer (sand- 1594—1711. sann- (san-) 1590—1845. -färdel- (-fe-) 1590—1758. -färdl- 1845. -ligit, n. 1590) Etymologi [avledn. av SANNFÄRDIG l. analogisk nybildning till SANNFÄRDELIGEN] (†) 1) sann (se SANN, adj. 1), sanningsenlig; riktig, korrekt. PPGothus Und. I 1 a (1590). Sandfärdeliga berättelsser. KKD 3: 185 (1711). Murbeck CatArb. 6: 73 (c. 1750). jfr O-SANNFÄRDELIG. 2) sann (se SANN, adj. 5, 6), verklig, genuin; rätt o. d. En sanfärdelig, grundelig och werkelig omvändelse. ÅbSvUndH 60: 27 (1758). Almqvist Smar. 163 (1845). SAOB Alfabetisk lista sanneligen sannelik sanneman sannerlig adj. sannerligen adv. sannfärdelig adj. sannfärdeligen adv. sannfärdig adj. sannfärdigen sannfärdigt sannfärdlig Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
