[jfr t. sanskritisch, eng. sanskritic, fr. sanscritique, nylat. sanscriticus; adj. till SANSKRIT]
som tillhör l. härstammar från l. är avfattad på l. utmärkande för l. på annat sätt har samband med sanskrit; i sht förr äv. i uttr. (det) sanskritiska språket, sanskrit. Samskretiska Språket är rikt och starkt. SthmMag. 1780, s. 178. (Franz Bopp har)visat, på hvilket förunderligt sätt den sanskritska conjugationen sammanträffar med den grekiska, latinska och tyska. Svea 2: 15(1819). Det sanskritiska bh träffas i grekiskan allmännast såsom φ. Richert Ljudlag. 43(1863). IllSvOrdb.(1955).
