SARACEN sar1ase4n, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; äv. SARACENER (numera bl. ss. förled i ssgr SARACENER- sar1ase3ner~), m.||(ig.); pl. =.
Ordformer
(sara- c. 1540 osv. sarra- 1556. -cen (-sc-, -s-, -z-) 1737 osv. -cener, sg. 1674—1695. -cener, pl. c. 1540 osv. -cener- i ssgr 1861 (: saracenerdolk) osv.)
Etymologi
[fsv. sarazin; jfr mht. sarrazin, t. sarazene, eng. saracen, fr. sarrasin; av senlat. saracenus (motsv. sengr. σαραχηνός), av ovisst (sannol. arab.) urspr.; jfr äv. fvn. serkir, pl., saracener, o. Serkland, namn på Afrika o. Främre Asien]
i sht hist. individ tillhörande de nomadfolk i den syrisk-arabiska öknen, som angrepo det romerska rikets gränser; äv. allmännare, om muhammedan (särsk. arab l. turk); äv. oeg., om rå o. hänsynslös krigare. The Saracener Christenheetennes fiendar. OPetri Kr. 45(c. 1540). The Persier hade besoldat en otaligh stoor Myckenheet aff Saracener, vthi then Förhopning, at blifwa the Romare öfwermächtighe. Schroderus Os. 1: 614(1635). (Karl Martell) fördreeff .. the Saracener, hwilka på then tijden, sedan the Spanien hade vnderkufwadt, jämwäl vthi Franckrijke infallne woro. Brask Pufendorf Hist. 181(1680). ÖoL(1852; oeg.). Af inskriften på ett par .. runstenar ser man, att färden utsträcktes ända till Särkland, det är saracenernas land i Asien. SvH 1: 250(1903). 2SvUppslB(1953).
Ssgr (i sht hist.): SARACEN- l. SARACENER-BORG. borg byggd av l. tillhörande saracener. SAOL(1900). —
-DOLK. dolk tillhörande saracen l. av samma typ som saracenernas. Sin saracenerdolk han (dvs. turken) re'n ju hade blottat / och åt grefvinnans barm med senig näfve måttat. Sturzen-Becker 3: 58(1861). —
