SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SART sa4rt l. sar4t, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sarte, eng. sart, fr. sartes, pl.; av turk. sart, av sanskr. sārthaḥ, rik (man), av sa-, som har, ägande (i avljudsförh. till SAM-), o. arthaḥ, ändamål, sak, rikedom (sannol. besläktat med lat. oriri; jfr ORIENT)]
person från Västturkestan av iransk härkomst; numera i sht om stadsbo (l. lantbo) tillhörande den i Västturkestan bofasta turkiska befolkningen. Thomée Berghaus 2: 250 (1850). Sarter från Samarkand och Bukhara. Hedin Pol 1: 53 (1911). Sarterna i Chiva tala en turkisk, ehuru med persiska starkt uppblandad dialekt. 2NF 28: 266 (1918; om befolkning av iransk härkomst). De västligast boende tatarerna .. utgöra en blandning av olika stammar med kirgiser och sarter m. fl., vilka idka jordbruk utmed floderna Irtysj, Tobol, Tura o. a. Donner Sib. 25 (1933).
Spoiler title
Spoiler content