SATINETT sat1inät4, r. l. m. l. f. (BoupptVäxjö 1791osv.), äv. (i bet. 1) n. (Fatab., ÖoL (1852), Cannelin(1939)); best. -en resp. -et; pl. (dels i bet. 1 om olika slag av tyg, dels i bet. 2) -er.
[jfr t. satinet(t), eng. satinet(te); av fr. satinet, m., satinette, f., avledn. av satin (se SATÄNG)]
1) textil. om satäng l. tyg som till utseendet liknar satäng; särsk. (o. numera vanl.) om ett slags tvåskaftat tunt bomullstyg som gm appretering fått en glans som erinrar om satäng; i sht förr särsk. om olika slag av (vanl. brokiga l. randiga) halvsidentyger. Manteau af rödt och hwitt sattiner. Fatab. 1917, s. 59(1734). ÅrsberAngFabr. 1785, s. 107. Satinett, (dvs.) ett brokigt, randigt eller mångfärgadt tyg som är tydligare kypradt än satin. Almström Handelsv. 478(1845). Satinett .. (dvs.) en sort randigt halfsiden. Dalin(1871). Råvaror(1949; om tvåskaftat bomullstyg).
2) [jfr eng. satinette; fjäderdräkten har sannol. ansetts påminna om satäng] kråsduva med huvud, hals o. bröst vita samt med befjädrade tarser o. spetskrona. MedlemsblDufafvF 1915, nr 1, s. 14.SvUppslB 27: 421(1936).
