SATINÉPAPPER sat1ine3~pap2er, n. best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. satinépapier, fr. papier satiné; förleden av fr. satiné, p. pf. av satiner (se SATINERA); senare leden är PAPPER]
(mindre br.) på ena sidan med färg o. glimmer l. talk bestruket, glättat papper med satängliknande glans, atlaspapper. Kjellin 79 (1927). Råvaror 66 (1948).
