SATURNALISK sat1urna4lisk l. -ɯr-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. saturnalisch; till lat. saturnalis, till Saturnus (se SATURNUS-); jfr äv. lat. saturnalicius, till saturnalia (se SATURNALIER)]
1) som utgör l. tillhör l. utmärker l. har avseende på l. påminner om saturnalier (se d. o. 1); stundom övergående i bet.: uppsluppen, hejdlös, vild (jfr SATURNALIER 2). Vti Saturnaliska Högtiden sparades icke winet til Saturni heder. Wennerdahl 517 (1748). (Kretsen av rika ryssar i Helsingfors ägnade sig bl. a. åt) Saturnaliska upptåg, som ej här kunna närmare beskrifvas. Ramsay Barnaår 2: 11 (1904).
2) [enligt medeltida astrologi voro personer födda under planeten Saturnus' tecken dystra l. melankoliska; med avs. på bet.-utvecklingen jfr JOVIAL, JOVIALISK 3, 4, MARTIALISK 1, 2] (†) om person: dyster, egensinnig, vresig, tvär; jfr SATURNINSK 2, SATURNISK 4. Simonides .. mente, at man de Saturnaliske, illa och surt utseende Menniskior, skulle schicka af Wägen. Fernander Theatr. 12 (1695).
