SATURNIER satɯ4rnier l. -ur4-, r. l. m.; best. -n; pl. =; äv. SATURNIE satɯ4rnie l. -ur4-, r. l. m.; best. -n; pl. -er.
Ordformer
(saturnie 1928. saturnier 1858 osv.)
Etymologi
[jfr t. saturnier; efter lat. (versus) saturnius, saturnisk (vers) (se SATURNISK)]
metr. fornromersk vers bestående av två gm en kraftig cesur skilda delar av vilka den förra (vanl. med stigande takt) är något längre än den senare (med fallande takt), saturnisk vers (se SATURNISK 3). Lysander RomLittH 30(1858). Nævius skrev .. en krönikeartad skildring av första puniska kriget på kärva, sakliga saturnier. Almquist VärldH II. 2: 91(1931).
