publicerad: 1965
SAUTERN såtæ4rn l. såtær4n l. SAUTERNES såtæ4rn l. såtær4n, r. l. m. (ÖoL (1852) osv.), äv. (föga br.) n. (Folcke Upsalavår 24 (1916)); best. -en resp. -et.
Ordformer
(saterne 1683 (: Saterne dito). sautern 1852 osv. sauterne 1815—1928. sauternes 1855 osv. såtern 1923—1952)
Etymologi
[jfr t. sauternes, eng. sauterne; av fr. sauternes, till namnet på den i sydvästra Frankrike belägna orten SAUTERNES]
ett slags vitt (sött) bordeauxvin (från Sauternes o. trakten däromkring). Synnerberg (1815). Fisken smakar förträffligt, sauternen är hvarken kall eller ljum och (osv.). Virén Skizz. 149 (1890). Hörle VardDipl. 257 (1927).
-VIN. sautern. Almström Handelsv. 598 (1845). jfr: Renstwijn .. Kirsbers dito .. Saterne dito. BoupptSthm 1683, s. 450 a, Bil.
Spoiler title
Spoiler content