SAVA sa3va2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. sava, skava, gnida; motsv. nor. dial. sava, gnaga, gnida, skamfila; sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. sava, enträget köra med långsamma dragare, utföra ngt långsamt, nor. dial. sava, arbeta långsamt, gå långsamt, gå o. driva; av ovisst urspr.; möjl. etymologiskt identiskt med SAVA, v.1, o. utgående från en bet.: sippra fram l. dyl. (jfr i så fall med avs. på bet.-utvecklingen SEKA) l. från bet.: skrapa av sav (jfr SAVA, v.1 I 2)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skava l. skrapa. Tallriksis savar i stränderna. Barthel Skärg. 34 (1952). Isen på viken har skilts från stranden och brustit i stora flak, som sakta vrids och savar mot varandra. Därs. 59.
