SCABIOSA skab1iå3sa2 l. -iω3-, l. SKABIOSA skab1iå3sa2 l. -iω3-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(scabiosa 1578 osv. scabiose 1578. skabiosa 1879 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. skabiose; av mlat. scabiosa (herba), f. av lat. scabiosus, adj. till scabies, skabb, klåda, besläktat med lat. scabere, skrapa, samt med SKAVA o. SKABB; flera av växterna ha använts mot skabb]
bot. växt av släktet Scabiosa Lin.; förr äv. om närstående växter (särsk. av släktet Succisa Hall. l. släktet Knautia Lin.). BOlavi 192 b (1578). Scabiosornas mörksköna, kungliga purpur. Strindberg Blomst. 12 (1888; sannol. om Scabiosa atropurpurea Lin., praktvädd). Kruuse Scabiosor 7 (1930).
Ssgr: A: SCABIOSA-BLOMMANDE, p. adj. bot. som har blommor som likna scabiosornas. NormannFröh. 1885—1938 66 (1937; om växt av släktet Zinnia Lin.). —
-SVÄRMARE, m. l. r. [jfr t. skabiosenschwärmer] (†) humlesvärmare, vars larv ofta anträffas på scabiosor. Rebau NatH 1: 612 (1879).
B (†): SCABIOSE-BLOMSTER. (blomma av) scabiosa l. närstående växt. BOlavi 118 a (1578; i medel mot pest). —
-VATTEN. (scabiose- 1578—1589. scabiosen- 1589—1727) destillerat (ört)vatten tillrett på växt(er) av släktet Scabiosa Lin. l. på närstående växt(er). BOlavi 109 a (1578; i medel mot pest). Isop-saft, med Scabiosen-watn intagit, afwärjer lungans vpkastande. Roberg Beynon 149 (1727).
C [jfr t. skabiosen-] (†): SCABIOSEN-VATTEN, se B.
SAOB
