SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCAGLIOL skaljå4l, r. l. f.; best. -en; äv. (numera föga br.) SCAGLIOLA 4la l. —32, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(scagliol (sk-) 1897 osv. scagliola 18371927. scaliogla 18631888. scaliola 1894. scaneol 1796)
Etymologi
[jfr t. scagliola, scalio(g)la, eng. scagliola; av it. scagliola, till scaglia, fjäll, stenflis, splitter (av got. skalja, tegelsten, etymologiskt identiskt med SKÄL, mussla; jfr SCHELLACK); för formen scagliol jfr t. scagliol (i ssgn scagliolbautafel, scagliolplatta)]
(förr) material tillverkat av bränd gips, marienglas o. ett limämne (t. ex. gelatin) o. ofta (med tillsats av koksslagg l. stenkolsaska l. släckt kalk) gjutet till plattor. CAEhrensvärd Brev 2: 111 (1796). Scagliola kallas en blandning af fin gips och pulveriseradt Marienglas, medelst lim sammanfogad till en deg, med hvilken man bereder stenhårda målningar. ConvLex. 7: 1119 (1837). Ännu lämpligare (än rabits), i synnerhet för vatten- och eldfasta mellanväggar, är det nya ämnet scagliol .., en cementkomposition, som gjutes i tunna plattor i form af ett dubbelt H, hvars ”flänsar” vid inmurning på högkant gripa om hvarandra. 2UB 1: 442 (1898). Såsom eldhärdiga materialier anses, bland andra, natursten, rabits, .. scagliol (osv.). SFS 1917, s. 1095. FFS 1920, s. 837.
Ssgr (förr): SCAGLIOL-MASSA, r. l. f. TT 1897, Byggn. s. 75.
-ORNAMENT. Ekenberg (o. Landin) 144 (1888: Scaglioglaornamenter, pl.).
-PLATTA, r. l. f. TT 1897, Byggn. s. 75.
-VÄGG. 2UB 1: 442 (1898).
Spoiler title
Spoiler content