SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHABRAK ʃabra4k (i vers — ∪ Bellman (BellmS) 10: 172 (1789)), förr äv. SCHABRACK (rimmande med pack Kellgren (SVS) 2: 269 (1791)) l. SKAPROCK l. ESCHABRAQUE, n.; best. -et; pl. = (KlädkamRSthm 1670, s. 434, osv.), äv. (numera föga br.) -er (Cederström o. Malmborg ÄLivrustK 92 (i handl. fr. 1654), Harlock (1944)). Anm. Det a som föreligger i pl.-ändelsen i nedanstående fall är sannol. att uppfatta ss. ett hyperkorrekt återgivande av uttalsformer med e. KKD 7: 75 (1704: skaberakar). Därs. 10: 29 (1707: schabrakane, best.).
Ordformer
(chaberaquerna, pl. best. 1704. chabraq 1671. eschabrak- i ssg 1825 (: Eschabraktoffsar). eschabraque (echa-, -qve) 16871855. esqvabraqven, pl. best. 1710. sapracker, pl. 1669. schaberack 1745, 1755. schabrach 1672. schabrache- i ssg 1675 (: regarns Schabrache frantzar). schabracht 1673. schabrack (cha-, sja-) 16801890. schabracke 1705. schabrak (cha-, sja-) 1654 osv. schabraque (cha-, -qve) 16721871. schabroch 1655. schapraquet, sg. best. 1711. schaubrach 1680. skabbrak 1769. skaberak 16941708. skabrach 1682. skabrack (sc-) 16691683. skabrak (-aak) 16501854. skaprock 1654. skaprok 1654. skarbrak 1739c. 1755)
Etymologi
[jfr d. skaberak, nor. skaberakk, fr. (s)chabraque; av t. schabracke, av polska czabrak l. (ä.) ung. csábrág, av turk. çaprak, besläktat med östturk. japmak, täcka]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) stort, oftast mer l. mindre praktfullt färgat o. utstyrt tygstycke l. täcke anbragt l. avsett att anbringas på hästs rygg (under l. över sadeln), (praktfullt) hästtäcke l. sadeltäcke; äv. oeg. l. bildl.; jfr VALTRAPP. (Den) present som han gaff åth dronningen war ett skabrak aff gull wirkat. Ekeblad Bref 1: 63 (1650; rättat efter hskr.). Ett gammalt skaprok aff brunt sammeet. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 31 (i handl. fr. 1654). Esqvabraqven (på handhästar i en venetiansk ambassadörs följe äro) stoora som sängtäcken att heela baakdeelen af hästen skyles och hänga nehr modt jorden, wirkade och tiocka af guld. KKD 5: 64 (1710). Schabraket eller dett täcket som hänger sidt neder till leden af bakbenen (var) af massift tågen guld (dvs. guldtråd), rundh omkring i stora blomer bråderat medh ächta orientalska pärlor (på en häst som K. XII erhöll av sultanen). Därs. 12: 406. Schabrack afser på en gång nytta och prydnad, och det räknas fördenskull bland sadelns gifna tillhörigheter. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 36 (1836). Chabraque .. (dvs.) ett mer eller mindre grannt täcke, som lägges på hästen under sadeln, eller som sitter fast wid sadeln. Pfeiffer (1837). Titus. Min höfding, Romas stridshingst denne (dvs. Marcius) är, / Wi äro blott schabraket. Hagberg Shaksp. 1: 132 (1847). En del utländska arméer bibehålla schabraken. Östergren (1938). jfr: Orden valtrapp och schabrak .. ha ofta användts för samma sadeltäcke. På 1870-talet infördes i Sverige en officiell skillnad i dessa båda benämningar, då det bestämdes, att Generalitetet, Generalstaben, Fortifikationen samt beridna officerare vid infanteriet skulle ha valtrapp (öfver sadeln), men i stället äfven fingo använda schabrak (under sadeln) till form och utseende liknande valtrappen. 2NF 31: 567 (1920). — jfr KLÄDES-, PARAD-, SMORLÄDERS-SCHABRAK m. fl.
2) i utvidgad anv.: stort, färgrikt tygstycke l. praktfull vävnad l. matta o. d.; särsk. (oftast skämts.) om stort, oformligt o. färggrant tygstycke; stundom äv. (i sht skämts.) allmännare, om ngt oformligt l. fult: åbäke, monster; äv. oeg. l. bildl. Schabrák .. (dvs.) prydligt täcke. KonvLex. (1864). Molnkolonner färgstarkt tunga, / svartblå släpande schabrak. Dahllöf LångtÅs. 40 (1908). Från Palazzo Venezias balkong hänger det ett stort rött schabrak med Sankt Markus svarta lejon mitt på. Neander Nilsson SpöknKors. 12 (1929). Överläkarbostaden var ett stort schabrak, byggt för en barnrik familj. Hellström MorgSkälm 169 (1952). — jfr PICKNICKS-SCHABRAK.
Ssgr (i allm. till 1): (1, 2) SCHABRAK-BEKLÄDD, p. adj. = -klädd. Tamm SammansOrd 73 (1900).
-FORMIG. som har form av ett schabrak; särsk. (zool.) om fläck på rygg o. sidor av djur. Hårbeklädnaden (på schabraktapiren) är ramsvart med en schabrakformig, hvitgrå fläck öfver rygg och sidor. 1Brehm 1: 550 (1874).
-HYENA. [jfr t. schabrackenhyäne] zool. (den i Afrika förekommande) hyenan Hyæna brunnea Thunb., som har lång, på båda sidor nedhängande ryggman, brun hyena; jfr strand-varg. NF 7: 176 (1883).
(1, 2) -KLÄDD, p. adj. särsk. till 2. (Pukslagaren) trakterar sina schabrakklädda pukor med .. kläm och elegans. Valentin London 98 (1912).
-PENNINGAR, pl. (förr) i uttr. schabrak- och trossklipparepenningar, om viss avgift som rusthållare erlade (i stället för att hålla schabrak o. trosshäst). LMil. 4: 1283 (1701).
(1, 2) -PRYDD, p. adj. särsk. till 2. (Vagnens) höga vita schabrakprydda kuskbock. Bonde Sant 14 (1934).
-SJAKAL l. -SCHAKAL. [jfr t. schabrackenschakal] zool. (den i Afrika förekommande) sjakalen Canis mesomelas Schreb., som på ryggen har ett svart schabrakliknande parti, svartryggad sjakal. Stuxberg (o. Floderus) 2: 314 (1902).
-TAPIR. [jfr t. schabrackentapir] zool. (den i Afrika förekommande) tapiren Tapirus indicus Cuv., som har en vitgrå schabrakformig fläck på rygg o. sidor. 1Brehm 1: 550 (1874).
-TOFS. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) tofs använd ss. prydnad på schabrak. DA 1825, nr 131, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content