SCHAKTA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[sannol. av lt. schacht, stång, käpp, av mlt. schacht (se SCHAKT, sbst.3); jfr holl. schacht, t. schaft, båda i bet.: skaft i vävstol]
(†) solvkäpp; jfr SKAFT. Hvarje kam (till en vävstol) består af två tunna lister, solfkäppar, schaktor, på ett afstånd af 60—70 decimallinier, på hvilka solfven eller härflarna äro uppträdda. UB 6: 424 (1874). 2UB 8: 285 (1900).
