SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCHAKT ʃak4t, sbst.3, n. (Holmkvist BergslGruvspr. 61 (cit. fr. 1609) osv.) ((†) r. l. m. Holmkvist BergslGruvspr. 61 (cit. fr. 1590: Crytz Skachtenn; namn på schakt), Heinrich (1828)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (KamKollP 2: 10 (1640) osv.), äv. (numera föga br.) -er32 (OxBr. 11: 216 (1635), Harlock (1944)) ((†) -or Fernow Värmel. 316 (1773)); pl. best. -en resp. -erna ((†) -ren Geisler BergzmLyckönsk. 10 (1719)).
Ordformer
(schacht 16291858. schakt (sja-, skja-, -ckt, -ct) 1700 osv. schautt 1590 (: Crytz Schauttenn, sg. best.). siact 1684. skacht 1590 (: Crytz Skachtenn, sg. best.)1734. skack 1628. skakt (-ckt) 16091889)
Etymologi
[jfr d. skakt, nor. sjakt; av t. schacht (mht. schaht) l. mlt. schacht, schaft, skaft, (mät)-stång, schakt, motsv. holl. schacht, eng. shaft, skaft, schakt, o. nära sammanhörande med SKAFT; bet. ”schakt” har sannol. uppkommit gm att gruvhålet liknats vid ett skaft; jfr med avs. på betydelseutvecklingen STÖVEL-SKAFT. — Jfr SCHAKT, sbst.2, 4, SCHAKTA, sbst. o. v.]
1) i sht bergv. i gruva: (för berguppfordring, länshållning, personbefordran, luftväxling m. m. avsedd) vertikal l. donlägig förbindelseled som går från dagytan ned till arbetsrummen l. mellan arbetsrum på olika nivåer; stundom äv. allmännare, övergående i bet.: gruva. Holmkvist BergslGruvspr. 61 (cit. fr. 1609). Hwar man sänker och slår igenom taket ifrån dagen till Streket, det kallas en Skakt. Hiärne Berghl. 441 (1687). (Sv.) Hugga et schackt, (eng.) To sink a shaft. Widegren (1788). Luftens temperatur var vid Schaktets mynning +6°,93R., vid botten 18°,4R. Hisinger Ant. 6: 151 (1837). Jernet rodnar af harm i skaktet att icke till slagsvärd smidas. Tegnér (WB) 9: 150 (1841). Ett stycke från det ställe där vi sänkte schaktet låg kvartsådran helt blottad. Macfie Lägereld. 33 (1936). Ett schakt av betydande dimensioner hade (1652—1664) slagits från dagen mellan Bondestöten och Svavelgruvan ner till det gamla Mårdskinnsrummet på några och 20 famnars djup. Lindroth Gruvbrytn. 1: 220 (1955). jfr: Crytz Skachtenn. Holmkvist BergslGruvspr. 61 (cit. fr. 1590; namn på schakt). jfr äv.: Hwi kastar jag ej win och flaskor, stolar, bord / Sju tusen schachter ner i wår fördömda jord! Polyfem I. 42: 3 (1810); jfr 2. — jfr ANFARTS-, BLIND-, DAG-, FORDRINGS-, FÖRSÖKS-, GRUV-, HISS-, KONST-, LUFT-, ORT-, PUMP-, RIKT-, RULL-, STEG-, UPPFORDRINGS-, VÄDER-SCHAKT m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om mer l. mindre vertikal gång som grävts i jord o. dyl. l. om annat djupt l. i vertikalled långsträckt utrymme (särsk. om sådant som utgör en gång l. passage l. kanal l. öppning i naturen l. i ett byggnadsverk); äv. (i sht i ssgrna SÄNK-, TRÄ-SCHAKT) om inklädnad bildande innerväggar i schakt (i bet. 1) l. liknande utrymme. Berlin Lsb. 334 (1852). Hos den .. väldiga springkällan, Strokkr, kan man i allmänhet iakttaga samma förhållanden, som vid Geiser. Dock är hennes schakt icke cylindriskt, utan sammantränger sig nedåt. Hammargren Jordkl. 141 (1854). Å vestra sidan (på de egyptiska byggnaderna) öppnar sig ett till sarkofagrummet förande schakt. UB 1: 199 (1873). Dante borde under sin vandring i Infernos schakter även hava satt sin fot på tröskeln till de hålor, dit mina två ciceroner (som skulle förevisa Paris' nattliga nöjesliv) ansågo sig böra föra mig. Lagergren Minn. 2: 28 (1923). Vid en del bruksgårdar finnas kvar s. k. kornskruvar, höga, oftast murade magasin med kvadratisk genomskärning och ett schakt genom husets hela djup. Juhlin-Dannfelt DalLantbr. 52 (1929). Min hand höll ännu om nyckeln i låset, jag såg neråt trappans skumt upplysta schakt. Heerberger NVard. 21 (1936). Schakt ha grävts för att studera årsskiktningen (i en glaciär). Ymer 1951, s. 110. — jfr LJUS-, SUG-SCHAKT m. fl. — särsk.
a) om vertikal passage för hiss i byggnad; jfr BRUNN 5 a. TT 1872, s. 302. Motvikten är anordnad inuti trappan d. v. s. i samma schakt som (hiss)-korgen. TT 1904, Allm. s. 402. I avseende på mindre hiss, vars schakt genombryter endast en mellanbotten, äger Kungl. Maj:ts befallningshavande .. meddela erforderliga bestämmelser. SFS 1932, s. 291. jfr HISS-SCHAKT m. fl.
b) i sht metall. i ugn o. d.: vertikalt utrymme vari förbränning, upphettning l. smältning äger rum. Åkerman KemTechn. 1: 37 (1832). Koltornet .. (till koltornsvällugnen) är utvändigt rundt med rektangulärt schakt. JernkA 1864, s. 116. Masugnens innandöme, genom hvilket malm och kol passera, kallas ofta ”schaktet”. 2UB 5: 326 (1902). Det under schaktet (i en elektrisk masugn) befintliga smältrummet. HbVerkstTekn. 1: 156 (1944). jfr MASUGNS-, UGNS-SCHAKT.
c) (numera mindre br.) i kolmila: lodrät o. genomgående kanal använd för antändning av milan, trumma. Kolmilan .. bygges af upprättstående ved i form af en stympad kon, hvari anordnas en vertikal, upptill sluten kanal (schaktet). Rosenberg OorgKemi 314 (1887). jfr KVANDEL-, TÄND-SCHAKT.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. om ngt som är djupt l. gömmer på ngt l. innehåller ngt värdefullt: gruva, gömsle, skattkammare o. d. Ekers tornklockor ljödo (vid min tanke på ett tidigare besök i samma trakt) ur sinnets innersta schacht. Törneros (SVS) 3: 121 (1833). I djupet af tankarnes och känslornas schakter. Rydberg Frib. 188 (1857). Ur archivernas schakter framdragas ständigt nya urkunder. 2VittAH 26: 233 (1864, 1869). Forskaren städse / Bryter med möda upp sitt guld ur vetandets schakter. Sätherberg Blomsterk. 93 (1879). Haf tack för alla bilder / Ur minnets rika schakt. Snoilsky 3: 67 (1883). (Den kvinnliga kompositören) Lago .. har emellertid .. visat, att det ingalunda är omöjligt för en kvinna att tränga in i de djupare schakten af den skapande tonkonsten. Idun 1890, s. 86. Tillvarons djupaste, renaste och farligaste schakt. Thorén Herre 104 (1942).
Ssgr (i allm. till 1; i ssgr som ansluta sig till 1 i sht bergv. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till schakta, v.): A: SCHAKT-ANLÄGGNING~020. (schakt- 1871 osv. schakts- 1897) abstr. o. konkret(are). JernkA 1871, s. 21 (abstr.). SvGeolU Ca 6: 543 (1915; konkret).
(1, 2) -ARBETARE~0200. gruvarbetare som arbetar i schakt; arbetare som utför schaktdrivning; numera ofta med anslutning till schakta, v.: arbetare som utför schaktning(sarbete). Björkman (1889). Klint (1906).
(1, 2) -ARBETE~020. arbete i schakt l. med schaktdrivning; numera ofta med anslutning till schakta, v.: arbete bestående i schaktning, schaktningsarbete. HC11H 12: 13 (1697). Mueller MinnesblHöganäs 50 (i handl. fr. 1823).
(1, 2) -BEKLÄDNAD. beklädnad (av trä l. annat material) i schakt. SvGeolU Ca 6: 383 (1915).
-BJÄLKE. (förr) jfr -stång. Wikforss 2: 463 (1804).
(1, 2) -BOTTEN. schakts botten. 2NF 26: 644 (1917). SvTeknolFHb. 37: 15 (1933).
-BROTT. brott (se d. o. I 6) i schakt. Såväl dagbrott som schaktbrott finnas. SvGeogrÅb. 1944, s. 132.
(2) -BRUNN. [jfr t. schachtbrunnen] (i fackspr.) (murad) brunn med relativt stor diameter. Rörbrunnar l. ”borrbrunnar” äro lämpligast för större djup eller där grunden består af groft grus, schaktbrunnar för finare sand eller uppsamling af större vattenmängder. 2NF 4: 352 (1905).
-BYGGNAD. (schakt- 1734 osv. schakts- 1904)
1) abstr.: byggande l. upptagande av schakt. Om schaktbyggnad i sank mark. JernkA 1876, s. 399.
2) konkret: byggnad vid schaktöppning, vanl. innehållande hissanordningar. Triewald Eldmachin 14 (1734: Skacht Bygnaden).
-BYGGNING. (numera mindre br.) = -byggnad 2. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 2.
(1, 2) -DJUP, n. särsk. till 1. 2NF 26: 644 (1917).
(1, 2) -DRIVARE. (i sht i fackspr.) jfr -drivning. YrkesförtArbFörmedl. 50 (1952).
(1, 2) -DRIVNING. (i sht i fackspr.) drivning (se driva, v.2 25) av schakt. TT 1881, s. 14. Därs. 1956, s. 405.
(2 a) -DÖRR. dörr till hisschakt. 2NF 11: 762 (1909).
-FOGDE. (schakt- 1936 osv. schakts- 18271897) förman vid schaktarbete; jfr fogde 3 b. Mueller MinnesblHöganäs 59 (cit. fr. 1827).
(1, 2) -FORMAD, p. adj. (mera tillf.) formad ss. ett schakt. 2NF 37: 615 (1925; om inbyggnad i båt).
-FÖRBYGGNAD~020, r. l. m. = -förtimring; jfr förbygga, v.2 TT 1893, Byggn. s. 80.
-FÖRTIMRING. konkret; jfr förtimra 1 slutet. SvGeolU Ca 6: 116 (1915).
-GALGE. (i sht förr) ovanför gruvschakt befintlig galge (se d. o. 3) med anordningar för uppbärande av linor o. d. till hissanordning i schaktet. SvGeolU Ca 6: 384 (1915).
(2) -GRAV, sbst.2 (sbst.1 se schakt, sbst.2 ssgr). [jfr t. schachtgrab] arkeol. grav bestående av ett i klippgrunden nedsänkt schakt; särsk. om de gravar av denna typ som anträffats i Mykene. Centerwall Schuchhardt 192 (1891; i Mykene).
Ssg: schaktgrav- l. (vanl.) schaktgravs-tid. arkeol. om den tid från vilken schaktgravarna i Mykene härröra. Fornv. 1931, s. 300.
(2 a) -GRIND. grind till hisschakt. Östergren (cit. fr. 1925).
-HUS. [jfr t. schachthaus] (numera bl. tillf.) jfr -byggnad 2. SvGeolU Ca 6: 420 (1915).
(1, 2) -INBYGGNAD~020. (i fackspr.) om handlingen att bygga in ngt (t. ex. hissanordning, beklädnad) i schakt. JernkA 1917, s. 350.
-KARL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i gruva: schaktarbetare. BrevSupplBergskoll. 1691, bl. 41. Lindroth Gruvbrytn. 1: 254 (1955).
-KRANS. [jfr t. schachtkranz] (i sht förr) kransliknande förtimring i gruvschakt. Lindroth Gruvbrytn. 1: 532 (1955).
-LEDARE, r. l. m. i gruvschakt: lina l. stång använd för styrning av uppfordringsanordning. JernkA 1870, s. 141.
(2) -MOTORBÅT~002, äv. ~200. (förr) Schaktmotorbåtar äro .. (mindre båtar), där utombordsmotorn anbringats i en schaktformad, vattentät inbyggnad i akterskeppet. 2NF 37: 615 (1925).
(1, 2) -MYNNING. Wetterdal Grufbr. 265 (1878).
-NAGEL. [jfr t. schachtnagel] (förr) Schachtnaglar .. kallas de grofva och starka spikar, hvarmed schachtstänger .. fästas vid deras underbyggnad. Rinman (1789).
-ORT. (schakt- 1901 osv. schakts- 1897) ort (se ort, sbst.1 I 5) som utgår från schakt. Mueller MinnesblHöganäs 101 (1897).
(1, 2) -PROFIL. (i fackspr.) jfr profil 2. JernkA 1893, Pl. X. Ymer 1937, s. 19.
-PUMP. (vatten)pump i schakt. Zidbäck (1890).
-RING, r. l. m.
1) (mera tillf.) till 1, ringformig inhuggning i schaktvägg, avsedd för uppsamling av vatten. SvGeolU Ca 6: 171 (1915).
2) till 1, 2: mer l. mindre ringformig del av schaktbeklädnad; jfr -krans. JernkA 1881, s. 277.
(2 b) -ROSTUGN~02, äv. ~20. metall. jfr -ugn. JernkA 1828, 2: 237.
-SKENA, r. l. f. [jfr t. schachtschiene] (förr) Schachtskenor .. äro stadige järnbleck, som uti slangångar betäcka schachtstängernes, eller Slanornes, fogningar, eller skarfvor, at tunnorne uti up- eller nedfarten ej må stöta emot uti sådane skarfningar. Rinman (1789).
(1, 2) -SKO, r. l. m. (i fackspr.) av grov plåt l. gjutgods bestående ring som bildar understa delen av ett sänkschakt. TT 1893, Byggn. s. 80.
(2) -SLUSS. tekn. (för stor sänkning avsedd) sluss med djupt nedsprängt schakt. TT 1898, Allm. s. 16.
-STIGARE. (förr) (titel för) förman vid (arbete med sänkning av) gruvschakt. BergskollR 1670, s. 159 b. Schaktstigaren skulle leda sänkningsarbetet men särskilt torde han ha kontrollerat utgiften av kronopersedlar; det gällde ved, redskap, linor o. dyl. Lindroth Gruvbrytn. 1: 256 (1955).
-STÅNG. [jfr t. schachtstange] (förr) VetAH 1751, s. 91. Schachtstänger .. äro de långa slanor, eller fyra starka stänger, som uti donlägige schachter fästas på den sluttande bryggan, hvarpå tunnorne komma at släpa. Rinman (1789).
-STÄMPEL. [jfr t. schachtstempel] (†) om vågrätt inhuggen träbjälke som tjänar ss. stöd för förtimring l. dyl. i schakt. Rinman (1789). Heinrich (1828).
-SÄNKANDE, n. schaktsänkning (se d. o. 1). HC11H 12: 84 (1697).
-SÄNKARE. [jfr t. schachtsenker] jfr -sänkning 1. Ruuth PVetA 1813, s. 9.
-SÄNKNING. [jfr t. schachtsenkung]
1) upptagning av gruvschakt; stundom äv. konkret, om gruvschakt. BergskollR 1679, s. 89. Mueller MinnesblHöganäs 49 (i handl. fr. 1823; konkret).
2) (†) avsats l. plattform i schakt. (Sv.) Schaktsänkning .. (t.) die Schachtbühne, ein Absatz im Fahrschachte, die Fahrten zu befestigen. Möller (1790). Heinrich (1828).
-TIMMERMAN~002, äv. ~200. (schakts- 18271897) (förr) timmerman med tjänstgöring i gruvschakt. Mueller MinnesblHöganäs 59 (cit. fr. 1827).
-TIMRING. = -förtimring. TeknOrdb. 439 (1940). Bergslagens .. märke: en schakttimring, dvs. fyra korslagda bjälkar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 204 (1955).
-TORN. tornformig schaktlave. TT 1895, Allm. s. 111.
(2 b) -UGN. [jfr t. schachtofen] i sht metall. ugn med vertikalt ugnsrum (vari förbränning, upphettning l. smältning äger rum). Förhöja i väggarne kring den öppna, låga härden till flera gånger dess diameter, så att en mer eller mindre djup och vid lodrät pipa bildas, så få vi en Schachtugn. Åkerman KemTechn. 1: 37 (1832). Masugnarna äro s. k. schaktugnar. LfF 1911, s. 59.
(1, 2) -VÄGG, sbst.2 (sbst.1 se schakt, sbst.2 ssgr). Wetterdal Grufbr. 183 (1878). TT 1901, Allm. s. 130.
(1, 2) -ÖPPNING. Björkman (1889). SvTeknolFHb. 37: 15 (1933; i fråga om hiss).
-ÖVERBYGGNAD~0020. jfr -byggnad 2. JernkA 1881, s. 278.
B (†): SCHAKTS-ANLÄGGNING, -BYGGNAD, -FOGDE, -ORT, -TIMMERMAN, se A.
Spoiler title
Spoiler content