publicerad: 1965
SCHAKTA ʃak3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(schakt- (-ckt-) 1815 osv. skakt- 1755 (: Skaktare)— 1915)
Etymologi
(i sht i fackspr.) undanskaffa jord, sand, sten o. d. gm grävning, sprängning o. borttransportering (i samband med gruv-, byggnads-, väg- l. järnvägsarbete) o. d.; äv. med obj., dels: undanskaffa (jord osv.) gm grävning osv., dels: planera (se PLANERA, v.2 1 a) l. utjämna (mark l. plats l. väg l. tomt o. d.) gm att undanskaffa jord osv. på sådant sätt, dels: åstadkomma (fördjupning o. d.) gm att undanskaffa jord osv. på sådant sätt; jfr JORD-RYMNING. Möller (1807). Örebro Läns Bergborrnings-Bolag .. (har) länge sökt att medelst både Schacktning och jord- och bergborrning upptäcka någon stenkols-flöts i sagde Län. VetAH 1815, s. 45. Sundén (1888; med avs. på jord). (Arbetarna som uppförde det nya galleriet) schaktade, sprängde, lade grund, murade. Siwertz Sel. 2: 65 (1920). Berggrunden .. utgjordes av mycket sprickfyllda skiffrar. I denna schaktades en ränna till 10 m. djup. TT 1927, Allm. s. 84. Vägen var ännu inte färdig, den var bara schaktad, och alltför lös för .. cykelåkning. TurÅ 1942, s. 295. De nyss påbörjade schaktningarna för banan. Rallarminn. 286 (1949). Anbud infordras härmed för utförande av schaktning och grovplanering av tomt till nybyggnad av ålderdomshem. SDS 1957, nr 295, s. 1. — jfr AV-, BORT-, NED-, UNDAN-SCHAKTA m. fl. o. JORD-SCHAKTNING m. fl. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret: urgrävning l. grop l. schakt (se SCHAKT, sbst.2). På n:o 13 finnes en ganska djup schaktning, 25 m lång, öfvertvärande hela den magnetiska zonen, som här afsmalnat till c:a 12 m. JernkA 1900, s. 318.
Särsk. förb. (i sht i fackspr.): SCHAKTA AV10 4. gm schaktning avlägsna (jord o. d.) l. jämna (mark o. d.). Klint (1906). jfr avschakta. —
SCHAKTA NED10 4 l. NER4. gm schaktning sänka (ngt); äv. refl., i uttr. schakta sig ned, gm schaktning ta sig ned (i ngt o. d.). VittAMB 1872, s. 33 (refl.). Schakta ner en åskulle. Sernander SthmNat. 144 (1926). jfr nedschakta. —
Ssgr (i sht i fackspr.): A (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till schakt, sbst.2; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna samt schakt, sbst.3 ssgr): SCHAKT-BLAD. (konkav, rektangulär) balk l. platta (av järn l. stål) monterad på traktor o. använd för att skjuta undan jord o. d. vid schaktningsarbeten. Vägmaskinl. 298 (1942). —
-BORD. skiva (av trä) använd för att transportera upp jord o. d. vid schaktningsarbeten. Schaktmassorna upphissas vanligen med en spelanordning men man använder sig även av schaktbord, s. k. lavar. HantvB I. 6: 311 (1938). —
-HÅLL. (förr) om var o. en av de delar vari transportsträckan för schaktmassa indelades; äv. om enhet (motsv. 100 fot vid jämn väg) vari transportsträckan uttrycktes vid beräkning av transportkostnad för schaktmassa. Stål Byggn. 1: 205 (1834; om enhet). KrigVAT 1845, s. 520. —
-KÄRRA, r. l. f. schaktningskärra.
Ssg: schaktkärre-arm, r. l. m. (numera mindre br.) skalm på l. till schaktningskärra. GHT 1897, nr 281, s. 4. —
-MASSA. massa (av jord l. sten o. d.) som lösgöres o. borttransporteras vid schaktning. HantvB I. 6: 311 (1938). —
-MÄSTARE. [jfr t. schachtmeister] arbetsledare l. förman vid schaktningsarbete (särsk. i samband med väg- l. järnvägsbygge). Möller (1807). Min far hade sedan några år haft anställning såsom schaktmästare vid stambanan genom övre Norrland. Rallarminn. 284 (1949).
-SPADE. spade avsedd för l. använd vid schaktning; äv.: spade med spetsigt blad. JernkA 1876, s. 213. Varulex. Byggn. 2: 212 (1955). —
-TRAKTOR. traktor avsedd för schaktning o. utrustad med schaktblad, bulldozer. Vägmaskinl. 298 (1942). —
-VAGN. (tippningsbar, rälsgående) vagn använd för transport av jord o. d. vid schaktning. Stål Byggn. 1: 159 (1834). —
-KÄRRA, r. l. f. (skott)kärra avsedd att användas vid schaktning; jfr schakt-kärra. SvByggKatal. 1955, s. 55. —
Avledn. (i sht i fackspr.): SCHAKTARE, m.||ig. person som yrkesmässigt sysslar med schaktning. VgFmT I. 6—7: 63 (1755). jfr jord-schaktare.
Spoiler title
Spoiler content