publicerad: 1965
SCHAKÅ ʃakå4, äv. TSCHAKÅ tʃakå4, r. l. m.; best. -n, stundom -en; pl. -er (Gosselman Col. 1: 48 (1828: tchakoter), Dalin (1854) osv.) ((†) -s KrigsexpR 10/1 1815 (: Tschakous), AdP 1834—35, 12: 4 (: Tschacots)); förr äv. SCHAKÅF, r. l. m.
Ordformer
(chako 1788. chakot (-cot) 1878—1905. czako 1854—1871. schacåf c. 1825. schako 1854. schakå (sja-) 1842 osv. tchakot (-cot) 1828—1847. tjakot 1813. tjakå 1892. tsakå 1842. tscakå 1934. tschakau 1821. tschako (-co) 1838—1871. tschakot (-cot, -côt) 1822—1963. tschakou 1815. tschakå (tsja-) 1821—1964)
Etymologi
[jfr t. tschako, ä. t. äv. czako, tzako, tschakow, eng. shako, fr. shako, ä. fr. äv. schako(t); av ung. csákó, av omtvistat urspr.]
(om ä. l. utländska förh.) cylindrisk, upptill vidgad, militär huvudbonad, vanl. utförd av läderskodd filt o. försedd med skärm, hakrem, mössplåt, kokard, pompong o. tagelståndare; stundom äv. om annan liknande militär huvudbonad (särsk. dels om käppi, dels om husarmössa). GT 1788, nr 111, s. 1 (om österrikisk-ungerska förh.). KrigsexpR 10/1 1815. Hufvudbonaden (för artilleriet) utgjordes (1816) af en tschakot, s. k. uniformsmössa, med läder i kullen, mössplåt bestående af 2ne korslagda kanoner samt svart hängande tagelplym. Spak Unif. 54 (1890). 2NF (1916; äv. om käppi). (Husaren Lans) på sin häst, med schakån djärvt på sned, remmen stramt om hakan. Engström Penn. 15 (1927). Vakten i regeringsbyggnaden (i Buenos Aires) bär schakåer och vita bandolär. SvRödK 1927, s. 43. Fatab. 1947, s. 87.
Ssgr (om ä. l. utländska förh.): A: SCHAKÅ-FJÄLL. (schakås- 1844) liten skiva av mässing, tillsammans med andra av samma slag ingående i fjälliknande beklädnad på schakårem. KrigVAT 1844, s. 143 (: Tschakots-fjällen, pl. best.). —
-LÅDA, r. l. f. låda för förvaring av schakå. Kappsäckar för 3 officerare och 4 underofficerare, med dertill hörande 7 st. tschakå-lådor. Hultin Minn. 65 (1872). —
B (†): SCHAKÅS-FJÄLL, se A.
Spoiler title
Spoiler content