SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHAMAN ʃama4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. sha-, sja-)
Etymologi
[jfr t. schamane, eng. shaman, fr. chaman, ry. šaman; sannol. av tungus. šaman, av omtvistat urspr. — Jfr SCHAMANERA, SCHAMANISM, SCHAMANIST, SCHAMANSK]
1) i sht rel.-hist. o. etnogr. schamanistisk magiker; andebesvärjare l. trollkarl l. spåman som utövar schamanism. (Ostjakernas) grofva vidskepelses lärare och beskyddare äro de bedrägliga trollkarlarne eller Schamanerne. Iser Folksl. 1: 223 (1807). (Oden) är på en gång Gud, Hjelte, Skald, Lagstiftare och Asiatisk Schaman eller trollkarl. Geijer SvFolkH 1: 24 (1832). Ibland natchezfolket i Louisiana sysselsatte sig schamanerna med att frambesvärja ändring i rådande väderlek. Wetterling Indian. 34 (1895). Schamanerna, hvilka tro sig få uppenbarelser om kommande händelser, pläga, sedan de förut fastat och intagit upphetsande drycker, under sång, dans och trummande försätta sig i ett slags yrsel eller hänryckning, hvarunder de uttala sina siarord. Hagman FysGeogr. 223 (1903). Bland alla nordasiatiska folkstammar, där shamanismen bibehållit sin egenart, finnas professionella kvinliga shamaner jämsides med de manliga. PopEtnolSkr. 7: 82 (1912). Sjamanen får ofta i uppdrag att ta reda på vad framtiden bär i sitt sköte. Donner Sib. 229 (1933).
2) (†) schamanist. Djurberg GeogrSmndr. 4: 8 (1795). Nästan alla (ural-altaiska folk) äro till religionen Schamaner, d. v. s. dyrka onda andar. Verd. 1887, s. 228.
Ssgr (till 1; i sht rel.-hist. o. etnogr.): SCHAMAN-DANS. dans utförd av schaman. Norrl. 3: 59 (1906). —
-DRÄKT. dräkt som schaman använder, när han utövar magi. PopEtnolSkr. 7: 73 (1912). —
-GÅVA. om gåva (se d. o. 2 b) bestående i förmåga att utöva schamanistisk magi. PopEtnolSkr. 7: 67 (1912). —
-INSTRUMENT. musikinstrument använt av schaman vid utövande av magi. Rig 1931, s. 38. —
-KALL. jfr kall, sbst.2 4. PopEtnolSkr. 7: 66 (1912). —
-KALLELSE. kallelse (se d. o. 4, 4 b) att bli schaman. PopEtnolSkr. 7: 52 (1912). —
-LÄRLING. lärling som avser att bli schaman. Söderblom Gudstr. 257 (1914). —
-MÖSSA. jfr -dräkt. PopEtnolSkr. 7: 99 (1912). —
-PRÄST. schaman. Till Schamanprester väljas epileptiska personer. Verd. 1887, s. 230. —
-RELIGION. CGBorg (1857) hos Castrén Res. 4: XVI. —
-SLÄKT. släkt inom vilken schamanvärdigheten går i arv. Donner Sib. 225 (1933). —
-TRUMMA, r. l. f. jfr -instrument. Nordenskiöld Vega 1: 485 (1880). —
-TRÄD. Hvarje shaman (har) här på jorden ett shamanträd .., som växer upp vid hans kallelse till shamanämbetet och faller vid hans död. PopEtnolSkr. 7: 123 (1912). —
-VÄRDIGHET~002, äv. ~200. Donner Samoj. 126 (1915). —
-VÄSEN(DE). sammanfattande om allt som hör samman med schamanerna. Norling Hartwig LifvNord. 1: 168 (1859). —
-YRA, r. l. f. om extatiskt tillstånd hos schaman. PopEtnolSkr. 8: 67 (1912). —
-YRKE. FoF 1920, s. 72. —
-ÄMBETE~020. PopEtnolSkr. 7: 123 (1912).
Avledn.: SCHAMANSKAP, n. till 1: schamanvärdighet l. schamanämbete o. d. Norling Hartwig LifvNord. 1: 173 (1859).
Spoiler title
Spoiler content