SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHIEBEN ʃi4ben, n.
Etymologi
[av (ett i motsv. bet. icke anträffat) t. schieben, vbalsbst. till schieben, skjuta, föra, stoppa (se SKJUVA); benämningen beror på att spelarna sköto korten till varandra över bordet]
(förr)
1) i bostonliknande spel med flera turer: tur (som spelades sist o.) vari förtäckt utbyte av ett antal kort ägde rum mellan spelarna. Efter sjuttonkorts-turens slut, börjar man åter på simpel tur, så vida man ej kommit öfverens om att äfven spela en fjerde tur, kallad schieben, hvilket likvisst hör till undantagen. Lindskog Spelb. 136 (1847).
2) (förr) bostonliknande kortspel vari en av turerna utgjordes av schieben (i bet. 1). Schieben spelas af 4 personer och innehåller fyra turer, nemligen: 1:sta turen, Nollissimo .. 4:de turen, Schieben. Hagdahl DBäst. 192 (1885); jfr 1. UpplNatÅ 1938, s. 24 (om förh. på 1870-talet).
Spoiler title
Spoiler content