SCHNACKE? l. SCHNACK?, r. l. m.?; anträffat bl. i pl. schnackar.
Etymologi
[sannol. av t. schnake, litet fartyg, av fht. snaga, fartyg med skeppssnabel, sannol. besläktat med feng. o. ä. eng. snacc, ett slags fartyg, o. SNÄCKA, fartyg]
(†) ett slags (transport)fartyg. Ellofwa Schnackar, som hwardera kunde i hast intaga 80 hästar med Ryttare och deras Trosz. Loenbom Stenbock 2: 146(1758).
