SCHUMRA ʃum3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av t. schummern, skymma, schumra, i avljudsförh. till schimmern (se SKIMRA)]
konst. fördela färg medelst punkterande (i sht vid övermålning i syfte att berika valörerna i ett täckande färgskikt); äv. med obj. betecknande färg; i sht ss. vbalsbst. -ing, äv. i konkret anv. om resultatet. För det mesta schumrar .. (Chardin) färgen men använder sig icke av lasuren. Kumlien Oljem. 297 (1946). Vanligast är schumring inom måleriet, där det gärna utföres med en färg av avvikande ytspänning. 2SvUppslB 25: 573 (1953). ST(A) 1964, nr 301, s. 71 (ss. vbalsbst. i konkret anv.).
SAOB
