publicerad: 1971
SKIMRA ʃim3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera i sht i vitter stil, Schultze Ordb. 4423 (c. 1755) osv.).
Ordformer
(schimbr- 1691—1694. skimr- 1649 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. skimre, t. schimmern, feng. scimrian (eng. shimmer) samt mlt. schemeren, bli halvmörk, skymma m. m.; till den stam som föreligger i sv. dial. skemma, lysa, ä. dan. o. dan. dial. skimme, ljusna, skymta (i ä. d. äv. skime, skemme, skymta), fvn. (o. nor. dial.) skima, se sig om (för att söka upptäcka en skymt av ngt), speja, mlt. schemen, vålla svårighet att se, ä. t. schimmen, glänsa, feng. scimian, bländas m. m., o. i SKEM; i de nordiska språken är ordet möjl. delvis lånat från (l. påverkat av) t. — Jfr SCHUMRA, SKIMLA, v.2, SKIMMEL, SKIMMER]
1) lysa l. glänsa svagt, särsk. med (matt l. dunkelt o.) ostadigt l. flämtande (till intensitet l. riktning växlande l. blott glimtvis l. punktvis uppträdande l. uppfattat) ljus, glimma l. glittra l. flimra o. d.; ofta i fråga om l. med tanken särskilt riktad på att ett rikt färgspel utvecklas; äv. opers.; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ing äv. (i vitter stil) konkretare: skimrande ljus(glimt) l. glans o. d. Sjön skimrar i solskenet. Fjäderdräkten skimrade i alla regnbågens färger. Tårarna skimrade i hennes ögon. Sagornas skimrande slott. En skimrande såpbubbla. På Kyrckiorne (i Turkiet) äro smale TräTorn .. dem de bepryda med Turckarnes halfwa MåneWapn, helt förgylt och schimbrande. Dryselius Måne 505 (1694). Den annalkande morgonrodnadens första skimring. Björn Pap. 38 (1794). På afstånd i halfkrets på sluttningen af deras vänliga bergskedjor skimra Tivoli och Frascati. Atterbom Minn. 512 (1818). Genom klostergluggen skimrar gamle munkens lampa matt, / och utöfver verlden skrider medeltidens stjernenatt. Rydberg Dikt. 1: 48 (1876, 1882). Det skimrade af ordnar, kraschaner och juveler nedåt det hästskoformiga bordets långsidor (på festmiddagen). Lundegård Prom. 1: 22 (1893). (På morgonhimmeln o. i landskapet) glider blått i skimringar av dis och skirhet. Martinson Midsomm. 21 (1938). Många kvadratmil täcks i Torne lappmark av hedar med kantljung .., som på försommaren skimrar vita av myriader liljekonvaljelika blomklockor. Selander LevLandsk. 81 (1955). — jfr BE-, FRAM-, GENOM-, OM-, UPP-, ÖVER-SKIMRA o. DAGG-, FÄRG-, GULD-, KOPPAR-, PURPUR-, PÄRL-, RÖD-, SAGO-, SAMMETS-, SIDEN-, SILVER-, VIT-SKIMRANDE m. fl. — särsk.
a) med särskild tanke på den för synsinnet tröttande l. irriterande effekten av ett ostadigt l. glimtvis l. punktvis uppträdande (starkt l. bländande) direkt l. reflekterat ljus (särsk. i det opers. uttr. det skimrar för ögonen, det flimrar l. skymlar för ögonen); äv. i fråga om skenbar syneffekt av sådan art (t. ex. vid svimningsanfall); stundom äv. dels i fråga om ljuset från en blixt l. blixtar, dels i fråga om stark l. orolig kolorit på tavla l. dyl. Jupiter hög af mod, wil sig för hin yppersta dyrckas. / Men hwar vthi består hans macht? hans skimrande Liung-eld? Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668). Det skimrar för ögonen på en, som kommer hastigt ur ljuset i mörker. Sahlstedt (1773). (En) Allée vid åens brädd kastade ett behagligt mörker på bölljan, där solen och de ljusa molnen eljest gjorde en stark skimring. Linnerhielm 1Br. 119 (1797). Den taflan skimrar för mycket. Weste FörslSAOB (c. 1815). Jag mår rysligt illa. Det skimrar för ögonen; blodet rusar åt hufvudet. Här måste vara os. Sparre Sjökad. 240 (1850). Hammar (1936: skimra för ögonen).
b) i fråga om glans som utstrålar l. tänkes utstråla från ngns ögon l. ansikte, i sht ss. uttryck för affekt l. sinnesstämning (i sht glädje l. hänförelse); med subj. betecknande öga l. ansikte o. dyl. l. person l. känsla l. leende o. d.; jfr d o. LYSA, v.2 1 d, SKINA 1 d α. Jag såg .. / .. at en skimrand' frögd i allas ögon spelte. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Skön är du, när du beder. Strålar glänsa / Då i ditt öga, och ditt anlet skimrar / Som liljans krona, som en marmorbild / I Tempelsalen. Stagnelius (SVS) 2: 353 (1821). Mungiporna spetsades och ett tillbakahållet hånlöje skimrade öfver hans anlete. Crusenstolpe Tess. 2: 217 (1847). En viss adel skimrade i de af nöjet lifvade (ansikts)-dragen. CDWirsén (1871) hos Klockhoff ESkr. XVII. Carlsson Stockh. 23 (1915; om person). Allas ansikten skimrade när de talade om honom. Lagergren Minn. 1: 5 (1922). Johnson DrömRosEld 112 (1949).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. skimra i ögonen, gm sitt skimrande falla i ögonen. I stenarna satt ymnigt .. (ett slags glimmer) hwilken skimradt i ögonen och således bedragit folket, som skulle det vara malm. Linné Dal. 98 (1734).
d) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. (jfr b o. LYSA, v.2 5, GLÄNSA 2); särsk. i fråga om ngt åtråvärt l. frestande l. tilltalande (som ngn hoppas l. väntar på l. drömmer l. fantiserar om); i sht förr äv. i fråga om ngt som är endast skenbart l. har endast ytlig glans (utan att motsvaras av inre halt); ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr LYSA, v.2 5 b, c, GLÄNSA 2 b), i sht förr äv. övergående i bet.: skenfager. (J. Runius) Wil ey i solens lius med skimrand' ord berömmas. Broms Vitt. 367 (1714). (Många vilja) wisa snille .. genom .. gensäjelser emot de mäst helgade sanningar, alt under then skimrande förewänning at sätta sig öfwer gamla fördomar. HH XXXII. 1: 267 (1776). Den skimrande tafla, som den blodige eröfraren, eller den dristige välfvaren af Statens öden, framställer för verlden. Kullberg i 2SAH 8: 138 (1817). Jag (har) ifrån min ungdom föraktat allt slags flärd och fåfänga, allt som skimrat på ytan. JGRichert i AB 1846, nr 190, s. 3. (Drottning Kristinas) märkvärdiga, mer skimrande än verkligt lysande regering. Annerstedt UUH 1: 350 (1877). Det skimrande målet att befästa och utvidga Sveriges nygrundade Östersjövälde hägrade för .. (K. X G:s) blickar. Schybergson FinlH 1: 483 (1887). Ett svagt hopp om bättre tider tycktes skimra. Polonica 121 (1917). DN(A) 1964, nr 277, s. 5 (i p. pr., om poem).
2) (†) tr., = BESKIMRA. Aurora redan har ur hafwet stigit åpp, / Åkk Solens liumma Sken, nu skimrar tränens tåpp. LejonkDr. 116 (1688).
Särsk. förb. (till 1): SKIMRA FRAM10 4. skimrande framskymta l. framträda; äv. bildl. MoB 2: 92 (1793). Då han wärmde sig wid spisen, såg Grima wid eldskenet en gyllene armring skimra fram undan Heimers slitna kläder. Fryxell Ber. 1: 56 (1823). Weibull LundLundag. 233 (1891; om minnen). Vita kyrktorn skimra fram ur grönskan. BygdFolk 1: 242 (1927). jfr framskimra. —
SKIMRA IGENOM10 040 l. 032. skimrande lysa igenom (ngt) l. framträda genom (ngt); äv. abs., särsk.: (skimrande l. svagt l. otydligt) komma till synes; ofta bildl. Polyfem IV. 9: 3 (1811; bildl.). Blodets färg i hudkärlen skimrar igenom (hos albinos). NF 1: 368 (1875). Att klagomål gjorts (mot sergeant Liljedahl), skimrar lätt igenom de försiktigt och sväfvande formulerade ordalagen, hvilka .. äro landshöfdingämbetets. Quennerstedt Torneå 2: 38 (1903). Böök i 3SAH LX. 2: 104 (1949; bildl.). jfr genomskimra. —
SKIMRA TILL10 4. skimrande lysa l. glänsa till; äv. bildl. Löjtnant Axel satt .. och stirrade i taket med sina mörka, sorgsna ögon, som allt emellanåt skimrade till af tårar. Roos Önsk. 72 (1892). Johansson Varseln. 98 (1915; bildl.). —
SKIMRA UPP10 4. (numera föga br.) skimrande uppstå l. framträda; anträffat bl. bildl. Det skimrar upp, som förr det kring oss låg, / Det paradis, der först vårt jordlif grydde. Atterbom SDikt. 1: 191 (1809, 1837). jfr uppskimra.
Avledn.: SKIMRIG, förr äv. SKIMRUG, adj. (-ig 1747 osv. -ug 1724) [jfr ä. d. skimrig, t. schimmerig] (numera i sht i vitter stil) till 1: som skimrar, skimrande, glänsande, glittrande. Runius (SVS) 2: 9 (1724; om ljus). Skimrig Sandsten. Wallerius SystMin. 1: 194 (1772). Skimrigt rödgul färg. Malmström Reseda 48 (1900, 1903). jfr röd-skimrig.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content