[av t. schweif, svängande rörelse, svans, (mineral som är kännetecknande för) malmgångs yttersta del (fht. sweif, skoband); vbalsbst. till schweifen (se SCHVEIFA). — Jfr SVEJF]
(†)
1) av färgskiftning i jorden kännetecknat ställe där en malmgång med sin yttersta del går i dagen; jfr MALM-SKATE, SKATE. Rinman 2: 639(1789).
2) i namn på mineral (som uppfattats ss. kännetecknande för malmgångs yttersta del); ss. senare led i ssgn BLY-SCHVEIF.
