SCINTILLERA ʃin1tile4ra, äv. si- l. ski-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SCINTILLATION.
Etymologi
[jfr t. szintillieren, eng. scintillate, fr. scintiller; av lat. scintillare, skimra, avledn. av scintilla, gnista (se SCINTILLO-). — Jfr SCINTILLATOR]
(numera bl. mera tillf.) tindra l. gnistra l. glimma, åstadkomma scintillation(er); särsk. (astr.) om (ljus från) stjärna (jfr SCINTILLATION 1). Melanderhjelm Astr. 1: 144(1795; om ljus från stjärnor). När molnen hastigt ändra utseende eller röra sig med stor fart .. när vid klar luft stjernorna synas matta och scintillera häftigt, så kan det störande af atmosferens jemvigt, som dessa tecken antyda, bero på tillvaron af en cyklonstorm i närheten. Rubenson Meteor. 180(1880). Ekbohrn(1904).
