SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCISSION, r. l. f.; pl. -er (Skjöldebrand).
Etymologi
[jfr t. szission, eng. o. fr. scission; av lat. scissio (gen. -ōnis), vbalsbst. till scindere (se SCHISMA)]
(†)
1) dieresis (se d. o. 2). Skjöldebrand ReglSvHexam. 25 (1820).
2) söndring l. splittring l. schism. (När) Rochefoucault m. fl. skillde sig från Jacobinerklubben, och stiftade en ny klubb, ur hvilken Feuillanterne sedan upkommo, så förklarade sig D(umouriez) emot denna scission. LittT 1795, s. 70. Scission, (dvs.) söndring, split (i kyrkligt eller politiskt afseende). Gynther ConvHlex. (1848). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content