SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEDATIV se1dati4v l. sed1-, stundom 40~1, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. sedativ, eng. sedative, fr. sédatif; av mlat. sedativus, till lat. sedare (se SEDAT). — Jfr SEDATIVUM]
med. om (verkan av) läkemedel: lugnande, rogivande. TLäk. 1832, s. 81. Ett medel som framför andra kommit till användning .. (vid stelkramp) är magnesium sulfuricum. Dess sedativa verkan beror på, att det blockerar de motoriska nervändapparaterna i skelettmuskulaturen. SvLäkT 1935, s. 716.
Ssgr: SEDATIV-SALT. [jfr t. sedativsalz, ä. eng. sedative salt, nylat. sal sedativum] äldre benämning på borsyra (som förr ansågs ha smärtstillande o. lugnande verkan). Wallerius Min. 437 (1747). Lindgren Läkem. (1902). Krook Handköpsben. 130 (1951).
-SPAT. [jfr -salt] (†) borsyrad talk, boracit. Retzius Min. 125 (1795).
-VATTEN. [efter nylat. aqua sedativa] (†) blandning (”skakmixtur”) innehållande ammoniak, kamfersprit, koksalt o. vatten, använd utvärtes ss. ett smärtstillande medel, ”smärtstillande vatten”. Lindgren Läkem. (1902).
Spoiler title
Spoiler content