SEDIMENTÄR se1dimentä4r l. sed1-, l. -æ4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. sedimentär, eng. sedimentary; av fr. sédimentaire, till sédiment (se SEDIMENT)]
geol. om jord- l. bergart o. d.: bildad gm sedimentation l. av sediment; som utgöres av sedimentmaterial; om naturformation: bildad gm sedimentation; lagrad (se LAGRA, v.2 2 b); om naturområde: vars övre marklager utgöres av sedimentmaterial; jfr NEPTUNISK 2. Frey 1845, s. 194. De i vattnet bildade eller sedimentära bergarterna. Lindström Lyell 11(1857). Skånes sedimentära formationer. BtRiksdP 1901, 9Hufvudtit. s. 91.(Malmer) som finnas lagrade i sedimentära jordlager kallas malmflötser. Arrhenius Kem. 150(1919). En sedimentär oas (i södra polarområdet). SvGeogrÅb. 1949, s. 38.
Ssg: SEDIMENTÄR-FORMATION. [jfr t. sedimentärformation] geol. sedimentformation. SvGeogrÅb. 1949, s. 43.
