SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEDUM se3dum2 l. 40, r. (Müller Blomst. 194 (1853) osv.) ((†) n. Dalin (1871)); best. -en (Östergren (1938)) l. (vanl.) i best. anv. utan slutartikel; pl. (föga br.) -ar (Östergren (1938)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. sedum; av nylat. sedum, av lat. sedum, taklök]
bot. växt av släktet Sedum Lin. En liten täck blågrön Sedum, som blommar vackert på våren. Müller Blomst. 194 (1853). Östergren (1938).
Ssgr (bot.): SEDUM-ART. Cronholm Minnesbl. 233 (1908).
-BESTÅND. jfr bestånd 11 a. Selander SvMark 63 (1934).
-MATTA. matta (se matta, sbst.1 2 a) av sedumväxter. TurÅ 1955, s. 195.
-VÄXT. växt av släktet Sedum Lin. TySvOrdb. 2138 (1932).
Spoiler title
Spoiler content