publicerad: 1965
SEDVÄNJA se3d~vän2ja, äv. ~vä2nja, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 1: 50 (1523) osv.) ((†) -er UpplDomb. 3: 118 (1541), Phrygius Föret. 30 (1620)).
Ordformer
(sed- 1523 osv. sede- c. 1755. sid- (-ij-) 1523—1712. säd- 1559—1674. -wanigo 1628 (: af .. seedwanigo). -vanja (-u-, -ia) 1523 (: Seedwanjor, pl.)—1622 (: seedwanior, pl.). -venja (-u-, -ia) 1523—1685. -vänja (-ia) 1523 osv.)
a) = SED 1 a; stundom svårt att skilja från b. G1R 1: 50 (1523). Ther man icke haffuer bescriffuen lagh vppå, ther skall man bruka landzens skäligha sedwenio för lagh och döma ther effter. OPetri 4: 305 (c. 1540). Hwad maat och dryck belanger, thet må ware effter landzens sedwenio. Lemnius Pest. 18 (1572; uppl. 1917). Der Lag är, bör Lag och icke sedwänio föllias. Abrahamsson (1726). Golven ströddes .. (i en bondgård på Gotland i slutet av 1800-talet) om sommaren med repat björklöv, en sedvänja som noga bibehölls för källarområden och brygghus långt efter det att bonings- och kalasrummen försetts med hemvävda mattor. HågkLivsintr. 11: 165 (1930). Angår fraktavtalet styckegods, äge befraktaren ej utan stöd i avtal eller sedvänja anvisa lastningsplats. SFS 1936, s. 429. De folkliga sedvänjor, som äro knutna till åkerbruket. Rig 1949, s. 21. När någon i huset är död skall efter gammal sedvänja hagens vackraste enbuskar stå på vakt utanför. Moberg DinStund 21 (1963). — jfr RÄTTS-SEDVÄNJA. — särsk.
β) (numera bl. i vitter stil, tillf.) i sådana uttr. som det är (ngras) sedvänja att (osv.), det är sed l. är brukligt (bland ngra) att (osv.); (så)som sedvänja är l. var, i enlighet med seden l. vad som är resp. var brukligt (på en plats l. bland ngra). Som sedwenia war j laghen. Luk. 2: 27 (NT 1526; äv. i öv. 1853; Bib. 1917: sed). Såsom sidhwänia war. 2Kon. 11: 14 (Bib. 1541; äv. hos Melin HelSkr. 1862; Bib. 1917: såsom övligt). Thet war theras (dvs. bärsärkarnas) sedwenia .. att the .. brotades med stora stenar, och trä. Verelius Herv. 47 (1672). Reenhielm OTryggw. 13 (1691).
γ) (†) i sådana uttr. som ha sedvänja att (osv.), ha för sed att (osv.); vara i sedvänja att (osv.), vara en sed l. brukligt att (osv.); hålla sig vid sedvänjan, följa gammal sed l. vad som är brukligt; hålla ngra vid gamla sedvänjor, låta ngra behålla sina gamla seder l. få följa sina gamla seder; efter sedvänja, i enlighet med seden l. gammal sed. Gefwer eder in tiil Swenske men .. siælfwiliandis .. om i tet göre snarlighe taa .. wil iak .. holle eder weth Sancte Erek kungx lagh ok ræth priuilegier ok gode gamble Sedwænnior. G1R 1: 50 (1523; i skrivelse till hallänningar o. skåningar). J haffuen sidhwenio ath iach skall giffwa idher en (fånge) lösz om påschana. Joh. 18: 39 (NT 1526; äv. hos Melin HelSkr. 1865; Bib. 1917: är det en sedvänja). Holla sigh wedh sidhwäniona. Apg. 21: 21 (Därs.). Nu itt skipte longt haffuer warit j sidhuenio, at presterna dragha sijdh clädher. LPetri DialMess. 125 b (1542). Effter Sedwänio. Willman Resa 211 (1667).
δ) (†) i uttr. ngn gör ngt l. ngt sker av l. för (en) sedvänja l. för sedvänjas skull, ngn gör ngt resp. ngt sker därför att det är en sed l. brukligt att göra så l. därför att det skall så vara; jfr b slutet samt SED 1 a η, SEDVANA 1 a ζ. Een part gåå aleenast j Kyrkian för een sedhwenio. Lælius Jungf. H 7 a (1591). När the om Söndagen hafwa för sidwänjo skul .. hört en eller annor predikan, så (osv.). Swedberg SabbRo 995 (1698, 1712). Då Wi nu .. låta påbiuda de wanliga .. Bönedagars firande och begående, sker det icke blott af en urgammal Christelig sedwänja, utan af en alwarlig nit at befrämja den högste Gudens ära. PH 10: 498 (1775).
ε) (mera tillf.) i uttr. mot sedvänjan, mot vad som är brukligt. (Det) togs mot sedvänjan upp en väldig applåd på föreläsningen. HågkLivsintr. 15: 169 (1934).
b) (numera bl. tillf.) = SED 1 b; jfr a. Så giorde Dauid, och thz war hans sidhwänia. 1Sam. 27: 11 (Bib. 1541). Såsom det var hans sedvänja. Harlock (1944). — särsk. (†) i uttr. göra ngt av sedvänja, vanemässigt göra ngt l. göra ngt av gammal vana; jfr a δ. (Svärjer) någon af leetfärdigheet seedwanigo eller i dryckesmåhl då böte (osv.). SkrSjöhistSamf. 9: 104 (1628).
2) (numera bl. tillf.) = SED 2. (Föreställningen) att det är lättare erhålla förmånligt arbete och goda tjenster, om man sluter sig till någon bibelläsande förening och antager dess yttre sedvänjor. Idun 1888, s. 322. Boberg Varg. 25 (1934). — särsk. (†) i uttr. en person av gammaldags sedvänja, med gammaldags sätt att uppträda l. gammaldags vanor l. dyl. En man af gammaldags sedvänja. Atterbom Minnest. 2: 15 (1840).
Ssgr (till 1 a): A: SEDVÄNJE-RÄTT. (sedvänje- 1858—1931. sedvänjo- 1882) (i sht jur.; numera föga br.) sedvanerätt. Lysander RomLittH 151 (1858). Almquist VärldH II. 1: 56 (1931).
-RÄTT, se A.
Avledn. (till 1 a): SEDVÄNJELIG, adj. [jfr fvn. siðvenjuligr] (†) sedvanlig (se d. o. 1). Fredsslutet (i Värälä) medförde de vid dylika tillfällen sedvänjeliga nådevedermälen. Crusenstolpe Mor. 4: 26 (1841).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content