publicerad: 1965
SEDVANA se3d~va2na, r. l. f. (l. m.); best. -an; pl. (förr möjl. äv. att hänföra till sg. -vane) -or (BrinkmArch. 1: 7 (1538) osv.) ((†) -er Schmedeman Just. 146 (1615)); förr äv. SEDVANE, r. l. m.; best. -en; pl. -er l. -or (se ovan).
Ordformer
(sed- 1528 osv. sede- 1673. sedo- 1860. sid- 1529—1608. -vana, nom. 1617 osv. -vana, oblik form 1528 osv. -vane 1528—1755. -vano, oblik form 1726)
Etymologi
[fsv. sidhvani; jfr d. sædvane, nor. sedvane, fvn. siðvani; av SED o. VANA. — Jfr SEDVANLIG, SEDVÄNJA]
a) = SED 1 a; stundom svårt att skilja från b. OPetri 2: 343 (1529). Den cröningz-solennitet är en gammall och bruckelig seedhvane i alle konungerijken. AOxenstierna 2: 87 (1612). Barneföderskor skola hålla sig inne wid pass sex Weckor efter Födzlen, emedan en Christelig sedwahna .. sådant fordrar. Kyrkol. 5: 1 (1686). (Birger Jarl) afskaffade .. en mängd bruk och sedvanor, som ännu lefde kvar från hedenhös. LbFolksk. 414 (1892). Om någon beropar sig på utländsk lag eller sedvana och vill, att afseende därå skall fästas, .. är (han) skyldig att sin uppgift styrka, där den ej af vederparten medgifves. Kallenberg CivPr. 2: 94 (1927). En individuell handling i strid mot sedvanan. DN(A) 1964, nr 5, s. 4. — jfr RÄTTS-, O-SEDVANA. — särsk.
α) (numera bl. i vitter stil, tillf.) i sådana uttr. som (det) är (ngras) sedvana att (osv.), det är en sed l. brukligt (bland ngra) att (osv.); (efter) som sedvana är l. var o. d., i enlighet med seden l. vad som är resp. var brukligt (på en plats l. bland ngra). (Att vi) wele och schole giffue honum (så lenge han vdij wor tijäniste bliffwer) årlige vppå same fem Rustninger Fyrehundrade mark ortuger, ther tiil fyre och tiwgu alne Engelst .. (m. m.), epter som sedwane är her i landett. G1R 11: 32 (1536). At låthe hålle konungs räfst, som sedvane är och lagen uthvise. RA I. 1: 438 (1545). Thet är och Vngfolcks Sedwane, / I årckelöszhetena löpa och Skena. Aschaneus HwsRegl. 20 (1614). (Under Harald Hårfagers tid) war thet sedwane, at när Män sloges til Skieps, skulle Skeppen först bindas til sammans. Peringskiöld Hkr. 1: 84 (1697).
β) (†) i uttr. vara l. komma i sedvana, vara en sed resp. bli till en sed. OPetri 1: 479 (1528). The .. gåå til och anamma sacramentit .., och göra thet for then skull at thet såå jnsätt och j sedhwane är. Dens. 2: 13 (1528). Thet (dvs. att mässa på latin) är nw aff een long brukning .. kommet j sedhwana. Därs. 399 (1531).
γ) (†) i uttr. sedvana med ngt, sed att ägna sig åt ngt l. allmän vana att göra ngt; jfr b. KulturbVg. 1: 12 (1667).
ε) (†) i uttr. efter sedvanan (jfr c), i enlighet med vad som är (resp. var) brukligt o. d. RP 1: 150 (1629). Att .. (mönsterherrarna i Schlesien) sig aff landzens medell sterkia och sökia göra sielff så godhe munsterplazer, att de efter sedvanan däruthur sine verffningspenninger .. bekoma kone. AOxenstierna 8: 24 (1633).
ζ) (†) i uttr. göra ngt av l. för en sedvana, göra ngt därför att det är en sed l. brukligt att göra så l. därför att det skall så vara; jfr SED 1 a η, SEDVÄNJA 1 a δ. Största delen aff then gemene hopen på Landet går til Kyrckian allenast för en sedwana. Ekman Siönödzl. 116 (1680). Franzén Pred. 5: 75 (1845: af).
η) (†) övergående i bet.: vad som tillkommer ngn l. är ngns rätt enligt gammal hävd l. gammalt bruk o. d. (Biskopen i Lyon får aldrig till Lyons kyrkor överföra de gåvor som skänkas hospitalet) På thet the Präster, som igenom tijdsens Ordning effter honom komma, icke allena aff sielfwa Hospitalsens Egendom, eller aff thesz Sedwane och Instichtelse, intet förminska eller affkorta. Schroderus Os. 2: 127 (1635; lat. orig.: aut de consuetudine vel institutione nihil minuant).
b) (numera bl. tillf.) om en viss persons vanemässiga sätt att handla i ett visst avseende, vana; jfr SED 1 b; jfr äv. a. G1R 8: 137 (1532). Dedh ähr fuller inthet tvifvel, att fienden effter sin sedhvana och art förer freden i munnen. AOxenstierna 8: 654 (1633). Han har den sedvanan att (osv.). Weste FörslSAOB (c. 1815). Twertemot Judarnes sedwana tog Jesus wägen genom Samarien. Melin Pred. 1: 92 (1844). Personliga sedvanor. Östergren (1938).
c) (numera föga br.) i uttr. efter sedvana(n) (jfr a ε), som vanligt. Wår Rijksdag här gåår efter sedwanan stilla och fort. AOxenstierna Bref 4: 362 (1647). Här hema står eliest efter sedwana. Därs. 391. Hjärne BlSpörsm. 212 (1898, 1903: efter sedvanan).
2) (numera föga br.) = SED 2; anträffat bl. i pl.; jfr 1. Han schall hålle edher alle fatige och rige wiid lag och rätte, och gode Cristelige sedwanor. BrinkmArch. 1: 7 (1538); jfr 1. Han gaf honom full underrättelse om wärkeliga lefnads-sättet och antagna sedwanor i London. Ekelund Fielding 540 (1765). Så framt man vid moralitet fäster något högre begrepp än aflägsenhet från grofva brott genom hyfsade sedvanor, hvilka kunna ägas af den i djupaste moralisk förnedring sänkte. KrigVAH 1828, s. 101. Det saknar icke betydelse, i vilka sedvanor och åskådningar en blivande drottning vuxit upp. Segerstedt Händ. 306 (1920, 1926); jfr 1 a, b.
3) (numera bl. tillf.) = SED 3. Tå nu morgonen kom, gool Hanen effter som hans naturlige sedwane är. Balck Es. 180 (1603). Ehrensvärd (SVS) 1: 216 (1782).
Anm. Det i följ. språkprov förekommande sedolare beror på felläsning av sedwane. Ty gick ther efterty en gammal sedolare / sig sielfwon till mycken spått och spee / Som gropen gräfwa een annan wijda / Falla theruti med sorg och qwijda. PolitVis. 200 (1598; textstället trol. korrupt i den ss. förlaga använda handskriften).
Ssgr (i allm. till 1 a): A: SEDVANE-KARTA. (i fackspr.) karta över (folkloristiska) sedvanor. Fornv. 1955, s. 18. —
-MÄSSIG.
1) i sht jur. till 1 a: som är i enlighet med gällande sed; traditionell. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 24, s. 19. Naturtillgångarnas utnyttjande sker hos alla folk, även på primitiva kulturstadier efter sedvanemässiga och rättsliga former. Hasslöf SvVästkustf. 439 (1949).
2) (numera mindre br.) till 1 b: vanemässig. Sedvanemässig brottslig verksamhet. 2NF 14: 728 (1910). —
-RÄTT. (sedvane- 1853 osv. sedvano- 1948) i sht jur. rättsregel som vilar på hävdvunnen sed o. (utan att vara stadgad i lag) allmänt omfattas av folket o. av domstolar o. andra myndigheter erkännes ss. rättsligt giltig; äv. (i sht i sg. best.) om sammanfattningen av sådana rättsregler; jfr rätts-praxis. Schrevelius CivPr. 22 (1853). Med upphäfvande af underrätternas utslag har nu k. m:t godkänt lapparnes anspråk att på grund af sedvanerätt få med sina renar uppehålla sig å de delar af Ljusnedals bruks egendom, som de och deras förfäder af ålder besökt. SDS 1894, nr 313, s. 2. Vid sidan om lagarna, någon gång till och med emot dem, gäller .. sedvanerätten: regler, ingenstädes skrifna, aldrig påbjudna, men stödda på folkets rättsmedvetande. Björling CivR 5 (1906).
Avledn.: sedvanerättslig, adj. i sht jur. som har avseende på l. samband med l. karaktären av sedvanerätt. 2NF 14: 473 (1910). Folkliv 1950—51, s. 103.
B (numera knappast br.): SEDVANO-RÄTT, se A.
Spoiler title
Spoiler content