SEGEL se4gel, sbst.2, n.; best. seglet; pl. =; äv. SEGLE se3gle2, n. (Wadström), förr sannol. äv. r. l. m. (se nedan); best. -et; pl. -en (Wadström) ((†) -ar (sannol. ss. r. l. m.) NHbgP).
Ordformer
(segel 1624 osv. seglar, pl. 1838. segle 1952. seglet (-litt), sg. best. 1624 osv.)
Etymologi
[sv. dial. segel, sigel, segle m. m., n.; jfr d. sejle (best. -et l. -en), nor. dial. segle, sigle, n.; möjl. samma ord som SEGEL, sbst.3 (se SIGILL), resp. -segle i INSEGLE(se INSEGEL), i så fall sannol. med tanke på att kvarnseglet är infällt i kvarnstenen o. i viss mån påminner om ett intryckt sigill; jfr Wadström SvKvarnterm. 220 ff.(1952)]
(i fackspr.) anordning (bestående av en liten tvärbalk av järn) infälld i ögat på den övre kvarnstenen med uppgift att bära upp denna på lämpligt avstånd över den undre stenen (o. från långjärnet överföra en roterande rörelse till den övre stenen). När han schilde quarnen ifrån sigh, hade han låtitt bortaga Long Jernit och seglitt, och annor tygh som der till tiente. VRP 1624, s. 99. Segel .. (på en kvarn) är thet jernet, som vppeholler öfwer-stenen, at han kan fara omkring, och icke hindras af vnder-stenen, som han ligger vppå. Ullenius Ro § 303(1730). Genom friwillig auction .. låter Qwarnägaren F. M. Fränkel i Örby försälja circa 300 Lisp. både större och mindre Jern, större delen bergadt efter en afbrunnen Holländsk Wäderqwarn bestående af Långjern, Seglar, Gafflar, Bultar (m. m.). NHbgP 1838, nr 73, s. 3.Wadström SvKvarnterm. 224(1952). — jfr KVARN-SEGEL.— särsk. [jfr t. schwebende haue] i uttr. svävande segel, segel vars konstruktion är sådan att den övre kvarnstenen balanserar (ss. en kompassnål) på sin axel, balanssegel. UB 5: 27(1873). jfr: Av balanssegel finnas tvenne typer, dels bygelsegel, dels klocksegel eller kompassegel. Fischer KvarnteknLb. 144(1935).
Ssg: SEGEL-SPÅR. (i fackspr.) i kvarnsten: spår vari segel anbringas. Brunius Resa 1838 123(1839).
SAOB
