SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEGMENTAL seg1menta4l l. säg1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. segmental; avledn. av SEGMENT]
(i fackspr.) som hör till l. består av l. avser segment; i sht (anat. o. zool.) motsv. SEGMENT 2 d, 5; jfr SEGMENTELL. Luftrören .. mynna på huden (hos insekterna) med små segmentalt anordnade öppningar, de s. k. andhålen eller stigmata. Trägårdh Skogsins. 2 (1914).
Ssgr: SEGMENTAL-NERV. [jfr t. segmentaler nerv] (mindre br.) anat. om var o. en av de från ryggmärgssegmenten parvis utgående nerver som innervera olika kroppspartier; i sht i pl. SvLäkSH 42: 337 (1916).
-ORGAN. [jfr t. segmentalorgane, pl.] zool. om vart o. ett av de exkretionsorgan som uppträda parvis i varje segment hos vissa lägre djur med segmenterad kropp, nefridie; i sht i pl. Thorell Zool. 2: 425 (1865).
Spoiler title
Spoiler content