SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEGMENT segmän4t, n.; best. -et; pl. = (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Mört Weidler 143 (1727), Östergren (1938)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. segment; av lat. segmentum, inskärning, del, avsnitt m. m., avledn. av secare, skära (se SEKANT). — Jfr SEGMENTAL, SEGMENTELL, SEGMENTERA, SEGMENTÄR]
1) geom. om del av en geometrisk figur.
a) om (längd av) avskuren del av en (rät) linje; särsk. om var o. en av de båda sträckor som vid förlängning av en given (rät) sträcka till en viss punkt utgöras av sträckorna mellan denna punkt o. den givna sträckans båda ändpunkter. At .. finna längden på segmenterne BD, DC (av den räta linjen BC). Palmquist Alg. 2: 27 (1746). För att finna nya egenskaper hos normalen (som är dragen vinkelrätt mot en tangent till ellipsen), skola vi bestämma de stycken eller segment PH, PK af densamma, som begränsas af axlarne (i ellipsen). Lindelöf AnGeom. 55 (1864). Om två kordor i en cirkel eller deras förlängningar skära varandra, så är produkten av den ena kordans delar eller segment lika med produkten av den andra kordans delar eller segment. Sjöstedt GeomRealgymn. 71 (1938). Sträckan AB delas i punkten C, som ligger på AB:s förlängning, i segmenten AC och BC. Nygren UppslBMatFysKemi 150 (1950).
b) figur (som utgör en del av en cirkelyta o.) som begränsas av en cirkelbåge o. en korda, cirkelsegment; stundom allmännare, om figur som begränsas av en kurvbåge o. en korda. Ett Segment uträknas (till sitt ytinnehåll) således, sök först Sectoris Aream och drag der ifrån Triangeln som löper til centrum .. så blir Segmentets Area qwar. Rålamb 1: 30 (1690). Den winkelen som omfattas af den räta lineen och Cirkelens peripherie, kallas segmentets winkel. Strömer Eucl. I. 2: 24 (1744). Segment .. kallas en kroklinig plan figur, som inneslutes af en korda och tillhörande båge. Mellberg Bergroth 72 (1885). Sjöstedt Geom. 62 (1956; uppl. A). — jfr CIRKEL-SEGMENT.
c) solid figur som utgör en del av en sfär o. som begränsas av en sfärisk yta o. ett (i sht förr äv. två parallella) plan (ofta benämnd sfäriskt segment); oftast om dylik figur som utgör en mindre del av sfären än en halvsfär; förr äv. om sfärisk kalott. Räta Conens yta afskär et fulkomligt Segment uppå den Sphæriska ytan. VetAH 1763, s. 73. JernkA 1822, s. 250 (äv. om figur begränsad av en sfärisk yta o. två parallella plan). Ett plan delar en sfär i två sfäriska segment, vart och ett begränsat av en sfärisk kalott och en cirkel. Sjöstedt GeomRealgymn. 111 (1938). — jfr KLOT-, KUL-SEGMENT.
2) (i sht i fackspr.) om område l. föremål o. d. som utgör (l. har en form som motsvarar formen hos) en (på visst sätt) avskild l. avgränsad del av ngt, avsnitt o. d.; företrädesvis dels i fråga om sådan del som avskilts l. avgränsats från ngt (särsk. ngt med cirkulär l. sfärisk form) gm en (l. flera) rak(a) l. symmetriskt buktad(e) linje(r) l. ett (l. flera) plan (särsk. sådan del som har formen av ett segment, i bet. 1 b o. c), dels om var o. en av ett antal likartade delar vari ngt delats (se särsk. a, b). (Norrskenet) står omsider, såsom en phosphorescerande båge, öfver et svart eller gråaktigt Segment. Wilcke PVetA 1778, s. 14. (Ändring av härden) kan .. swårligen .. werkställas med sådana Hällar, som äro segmenter af en owal eller åttkantig figur. Rinman JärnH 429 (1782). Lalande anför i sin Astronomie, att man ej kan se månen på solen förr än segmentets bredd är 2″. VetAH 1818, s. 225. Det var fullt av folk, men de sågo endast ett segment av matsalen, ty de sutto i ett bås. Hedberg VackrTänd. 155 (1943). På fig. 1 visas sex segment (av ytan på en jordglob från 1492), vart och ett motsvarande 30° long. Ymer 1951, s. 268. Bergstrand SvLäkS 308 (1958). — jfr KÄRN-, ROR-, RULL-, RÖR-SEGMENT. — särsk.
a) om var o. en av de delar som erhållas då en ring l. krans delas gm tvärsnitt; bågformigt element; jfr 3. En elektromagnet, cirkelformig med blott ett avskuret segment för ankaret. Dædalus 1954, s. 78 (1841). (Sargar till runda bord, ovala spegelramar o. d. tillverkas) genom utsågning av mindre segment, s. k. lötar, varigenom fiberriktningen åtminstone tillnärmelsevis kommer att följa båglinjen. HantvB I. 2: 190 (1934).
b) om var o. en av de (mer l. mindre skiv- l. ringformiga) delar varav ett långsträckt l. pelarformigt (i sht cylindriskt) föremål är uppbyggt; förr äv. i utvidgad anv., om plan l. yta tänkt ss. en oändligt tunn skiva. Mört Weidler 143 (1727; om plan l. yta). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 149 (om del av pelarformig hissanordning).
c) om sådan del av ett cylindriskt föremål vars genomskärning bildar ett segment (i bet. 1 b). En .. (cylindrisk) lins .. är bildad af tvenne cylindriska segmenter, i stället för att en vanlig sferisk lins omslutes af tvenne sferiska ytor. Fock 1Fys. 359 (1854). Rottingens sönderdelning på längden sker sålunda, att blott de yttre lagren användas (till stolflätning). .. De yttre lagren aftagas i fyra segment. UB 6: 336 (1874). Toleransflacktolkar .. skilja sig från .. (de cylindriska toleranstolkarna) därigenom, att mätkropparnas mätytor ej äro en full cylinder utan utgöras av tvenne mitt emot varandra liggande segment av en cylinder. Hallström Verkt. 280 (1923).
d) anat. om var o. en av de delar vari en kroppsdel kan indelas; särsk. om vart o. ett av de sammanhängande partier av ryggmärgen från vilka par av ryggmärgsnerver utgå, ryggmärgssegment. Lägeförhållandet mellan ryggmärgsnerverna, deras segment i märgen och ryggkotorna. Wretlind Läk. 9—10: 143 (1902). Däggdjursleverns olika segment. Hjortsjö LevSegm. 3 (1957).
e) bot. om var o. en av de delar vari en djupt inskuren bladskiva kan indelas; äv. allmännare, om var o. en av de delar vari en växtdel (cell l. dyl.) kan indelas. (Blad-)Skivan (på ormbunkar av familjen Polypodiaceæ) kan vara hel, men är dock i regel delad i segment av en eller flera ordningar. VildVäxtNord. 1: 3 (1937). VäxtLiv 5: 278 (1940; om del av cell).
3) [jfr 2 a] tekn. om apparat l. maskindel som utgöres av ett bågformigt element (vilket är försett med kuggar l. dyl.) o. användes för olika slag av kraftöverföring l. inställning av apparaten resp. maskinen l. dyl. Desze Bälgor (äro) försedde med hwar sin Jern-kiedja .., hwilka äro häftade wid twenne segmenter af en Cirkel. Triewald Förel. 2: 210 (1729, 1736). Om .. det yttre lufttrycket minskas, så aflägsna sig de fria ändarne A och C (av ett i cirkelform böjt, lufttomt rör i en barometer) från hvarandra och åstadkomma då medelst metalltrådarne AE och CD en vridning af häfstången ED, som sitter fästad på det tandade segmentet. Fock 1Fys. 153 (1859). Nerén HbAut. 1: 60 (1911; om del av styrinrättning i automobil). Höjdinställningen af stålet (i en svarv) sker medelst ett vridbart segment. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 20. — jfr KUGG-, KULISS-, REGLERINGS-, VÄXEL-SEGMENT.
4) [jfr 2] (förr) om var o. en av de likformiga symmetriska metalldelar som funnos innanför höljet i en segmentgranat. Billmanson Vap. 57 (1882). Ledningsröret (i en segmentgranat), hvilket .. är omgifvet af en cylindrisk stapel, innehållande 207 st. segment af hårdbly. De Ron o. Virgin I. 4: 42 (1888).
5) [jfr 2 b] zool. om vart o. ett av de likartade, ringformiga partier (metamerer) varav kroppen hos maskar o. leddjur består; äv. allmännare, om var o. en av de mer l. mindre cylinderformade delar vari ett djurs (t. ex. en binnikemasks) kropp (l. antenn l. dyl.) kan indelas; jfr LED, sbst.1 8. Den bårtra delen (av en trilobit) består af 20 leder eller segmenter, som ofvan på ryggen äro kullrade. VetAH 1759, s. 22. Siphonen .. (hos en art mollusker) är ett rör, af sneda segmenter. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 186. Trägårdh Skogsins. 1 (1914). — jfr ANAL-, BUK-, KROPPS-, MEDIAN-SEGMENT m. fl.
Ssgr: A: (3) SEGMENT-AXEL. tekn. axel till segment. Nerén (1930; i styrinrättning på automobil).
(5) -BILDNING. zool. uppkomst av segment, segmentering. NF 14: 822 (1890).
(4) -BOMB. (förr) artill. jfr -granat. UFlott. 3: 20 (1882).
(1 b) -BÅGE.
1) (mera tillf.) geom. cirkelbåge som begränsar ett segment. IllSvOrdb. (1955).
2) [jfr t. segmentbogen, eng. segment-arch] byggn. rundbåge som är mindre än halvcirkeln, stickbåge. Eichhorn KonstH 10 (1881).
(1 b) -BÅGIG, adj. [jfr -båge 2] byggn. som utgör l. har formen av en segmentbåge; som upptill slutar i l. täckes av ett valv som har formen av en segmentbåge. TT 1896, Byggn. s. 5. UpplFmT 23—25: 217 (1908).
(1 b) -FORM. jfr form I 1. Rothstein Byggn. 478 (1859).
-FORMAD, p. adj.
1) till 1 b, c, 2 a: som har formen av ett (cirkel)segment l. en segmentbåge; särsk. om byggnadsdel. Den öfverliggande delen af haken (som utgör en del i en maskin för knytning av nät) är äfven bildad till en jemn segmentformad ränna och yttre delen är något böjd åt venster. TTekn. 1860, 1: 236. Hvalfvet är rundbågigt, spetsbågigt eller segmentformadt. 2NF 9: 374 (1903).
2) till 2: som har formen av ett sådant segment som uppkommit gm symmetrisk uppdelning av ngt i ett antal lika segment l. delar. Ett skrotskrå, fyllt med tätt packade segmentformade järnstycken. SvFlH 1: 259 (1942).
(1 b, c, 2) -FORMIG. = -formad; särsk. till 1 b, c, 2 a = -formad 1. Ericson Fågelkås. 2: 116 (1907).
(1 b) -FÖNSTER. byggn. segmentbågigt fönster. SthmSlH 2: 22 (1940).
(1 b) -GAVEL. byggn. segmentbågig gavel. MeddSlöjdF 1897, 1: 58.
(4) -GRANAT. (segment- 1883. segments- 1882) [jfr holl. segmentgranaat, t. segmentgranate, eng. segment shell] (förr) granat (se granat, sbst.3) som innehöll segmentformade (se -formad 2) metalldelar. Billmanson Vap. 57 (1882).
(5) -GRÄNS. zool. om gräns mellan olika segment hos djur med segmenterad kropp; jfr -kant, -skillnad. LAHT 1932, s. 1066.
(2 a) -ILLUSION. [jfr t. segmenttäuschung] psykol. optisk villa bestående i att två lika stora segment placerade ovanför varandra förefalla olika stora. PsykPedUppslB 2150 (1946).
(2 a) -JÄRN. [jfr t. segmenteisen] (numera bl. tillf.) tekn. om fasonjärn som har formen av ett segment av en ring l. krans. JernkA 1862, 2: 123.
(5) -KANT. (numera bl. tillf.) zool. jfr -gräns. VetAH 1819, s. 76.
(1 b) -KRÖN. byggn. segmentbågigt krön. Hahr ArkitH 412 (1902).
(2) -KUPOL. byggn. flack kupol (vars genomskärning har formen av ett cirkelsegment). TeknOrdb. 286 (1940).
(2) -KÄRNIG. [jfr t. segmentkernig] med. om vit blodcell: som har en kärna bestående av flera sammanhängande segment. SvLäkT 1935, s. 910.
(1 b) -LUCKA. [jfr t. segmentschütze] (i fackspr.) dammlucka (se damm-lucka, sbst.1) som har formen av ett cirkelsegment. HbDriftpStatKraftv. 3: 39 (1940).
(2, 5) -PAR. jfr par, sbst.1 1 d; särsk. (bot.) till 2 e. VäxtLiv 4: 583 (1938).
(2, 5) -RAD. jfr rad, sbst.1 1; särsk. (bot.) till 2 e. VäxtLiv 5: 278 (1940).
(5) -SKILLNAD. (†) segmentgräns. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 374.
(2 a) -SLIPSKIVA~020. tekn. slipskiva konstruerad på samma sätt som en segmentsten. TNCPubl. 16: 79 (1949).
(2 a) -SLUTARE. fotogr. på kinokamera: anordning bestående av en roterande skiva med ett segmentformat (se -formad 1) urtag varmed exponering åstadkommes av de efter varandra följande rutorna på filmen. Dædalus 1943, s. 97.
(4) -STAPEL. (förr) stapel av segmentformade (se -formad 2) metalldelar i l. till segmentbomb l. segmentgranat. BtRiksdP 1893, I. 1: BerRikStyr. s. 10.
(2 a) -STEN. tekn. slipsten vars vid slipningen verkande delar bestå av segmentformade (se -formad 1) slipskivor fästa på en gemensam centralkropp. TNCPubl. 29: 21 (1958).
(2 c) -SÅGFIL~02 l. ~20. tekn. sågfil vars genomskärning har formen av ett cirkelsegment. Varulex. Byggn. 2: 37 (1955).
(2) -TRYCK. geogr. om tryckt karta som framställer ytan på jord- l. himmelsglob i plana (närmast ellipsformade) segment från pol till pol. Nordenskiöld Periplus 157 (1897).
(1 b) -VALV. byggn. segmentbågigt valv. KrigVAH 1852, s. 19.
(1 b) -VINKEL. [jfr t. segmentwinkel] (mera tillf.) geom. vinkel mellan korda o. båge i cirkelsegment. SAOL (1900).
(3) -VÄXELLÅDA~0020. (förr) växellåda för segmentväxling. Dædalus 1956, s. 108.
(3) -VÄXLING. [jfr eng. segment-gear] (förr) i automobil: anordning l. system för växling varvid växelspaken fördes utefter en kuliss i ett segment vari den kunde låsas i olika lägen. Nerén HbAut. 1: 54 (1911).
B (†): SEGMENTS-GRANAT, se A.
Spoiler title
Spoiler content