SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEJID seji4d l. SEID sei4d (tvåstavigt), sbst.3, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(seid 1930 osv. sejid (seij-, sejj-) 1916 osv.)
Etymologi
[jfr t. seïd, eng. sayyid, fr. séid, saïd; av arab. sayyid, herre, furste]
(hederstitel för) person (man) som anses härstamma från profeten Muhammed; jfr SCHERIF, sbst.1 2NF (1916). Seidernas kast, Muhammeds ättlingar. Johnsson Essad Härligh. 180 (1930).
Spoiler title
Spoiler content