SEKTERIST -is4t, förr äv. SEKTARIST, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-arist 1835. -erist 1813 osv.)
Etymologi
[jfr eng. sectarist; till (stammen i) SEKTARIE, SEKTERISK o. SEKTERISM.— Jfr SEKTERISTISK]
medlem l. anhängare av en sekt (särsk. av en religiös sekt). Phosph. 1813, s. 293. Sekteristerna kallades Åkianer efter sektens anstiftare, hemmansägaren Åke Svensson i Östergöhl i Elmeboda. Moberg Utvandr. 14(1949). —
