SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEKTERISM säk1teris4m, r. l. m. ((†) n. Polyfem); best. -en; pl -er.
Ordformer
(förr äv. -isme)
Etymologi
[jfr eng. sectarism, fr. sectarisme; till (stammen i) SEKTARIE o. SEKTERISK. — Jfr SEKTERIST]
om verksamhet för att bilda sekt(er) l. sprida en sekts läror l. om förhållandet att vara ansluten till l. verksam för en sekt; sektväsen; sekt- l. skolbildning; äv. om (trångsynt l. fanatisk o. d.) anda l. åsiktsriktning o. d. som är utmärkande för en sekt l. för sekter; äv. konkret(are): sekt l. skola. SvTyHlex. (1851). Bland Mammons dyrkare finns ingen sekterism. Ström SvOrdspr. 201 (1926). Den politiska sekterismens källsjöar hade börjat svämma över bräddarna. Ruin SjunknH 201 (1956). särsk.
a) i fråga om religiösa förh., motsv. SEKT, sbst.2 a. (Runeberg o.) Stenbäck 30 (1838). Till senare tiders sekterism hör (bl. a.) det Norrländska läseriet. SKL 3: 496 (1850). En varm religiositet, fri från sekterism och ofördragsamhet. Verd. 1888, s. 143. KyrkohÅ 1941, s. 5.
b) i fråga om filosofisk l. vetenskaplig l. litterär o. d. skolbildning, motsv. SEKT, sbst.2 b; äv. om uttryck(s-sätt) karakteristiskt för en litterär grupp l. skola o. d. Polyfem II. 3: 1 (1810). VetenskIDag 76 (1940). Den moderna dikten (visade) en tendens att fly från begripligheten, meningen och helhetssynen till språkstympningar .., litterära sekterismer och ren kryptik. Siwertz Pagoden 257 (1954).
Spoiler title
Spoiler content