SELDJUKISK seldjɯ4kisk, äv. selj-, äv. SELDSJUKISK seldʃɯ4kisk, äv. selʃ-, adj.
Ordformer
(seldj- 1931 osv. seldsch- 1848—1927. seldsj- 1890—1917)
Etymologi
[jfr t. seldschukisch, eng. seljuk(ian), fr. seldjoukide; avledn. av SELDJUK]
hist. som tillhör l. avser l. har samband med en seldjuk l. seldjukerna l. deras välde. Held o. Corvin 2: 235 (1848).
